KLIMATET
Den här vintern suger verkligen musten ur en, drivorna runt gårdsplan är nu så höga att det knappt finns plats för mera snö och hade jag inte en vänlig granne med stortraktor och nytt brett snöblad skulle jag aldrig komma ut på vägen.
Men det oväntade är att det kan snöa så kraftigt och samtidigt vara så kallt - ymnigt snöfall och femton minusgrader, det har jag aldrig i mitt mannaminne varit med om.
Inte underligt då om man får för sig att växthuseffekten tappat stinget. Två graders temperaturstegring - jo, pyttsan!
Jag får emellertid, varje månad, uppdaterade rapporter om det klimatiska världsläget från professor Ole Humlum vid naturgeografiska institutionen i Oslo. Det är aktuella väderkartor och grafiska berättelser om temperaturer i luft och vatten, om havsnivåer, om koldioxidhalter och om polartrakternas isar.
Allt mycket sakligt presenterat, utan värderande kommentarer. Jag vet inte om Ole Humlum är klimathök eller duva, alarmist eller skeptiker, men rapporterna är strikt neutrala och källhänvisningarna gedigna och pålitliga.

På kartan över den globala medeltemperaturen under januari 2010 finns således ett stort blått och blålila område som sträcker sig från norra Europa, över Ryssland och bort till Sibirien.
Där har det varit kallare eller mycket kallare än normalt under januari. Det är väderkartans mörka berättelse om det plötsliga vinterkaoset - köldrekordens, de frusna järnvägsväxlarnas och de hoprasande takens hotfulla kulör.
Men är det också berättelsen om växthuseffektens reträtt?
På januarikartan finns ett annat distinkt område utmärkt: det är västra Grönland, Labrador, Baffin Island och Hudson Bay som är täckt av en ljus, gul färg. Den markerar varmare och mycket varmare än normalt. Även norra Sibirien är gult. Det varma området ser ut att väga upp det kalla och sammantaget förefaller den norra hemisfären ha haft ett tämligen normalt klimat under januari, det är bara vädret som varit extremt.
Några slutsatser om växthuseffekten går i varje fall inte att dra. Den hårda vargavintern bevisar ingenting.

Humlum-rapporten, som har den lite fåniga rubriken Climate4you, består för övrigt av ett stort antal kurvor över temperaturen i luft och vatten, de flesta omfattar tiden från 1979 till i dag. Där kan man läsa att det blivit ungefär 0,3 grader varmare på jorden de senaste trettio åren, men också att kurvan har planat ut under 2000-talet. Tempen i havsvattnet har stigit med 0,2 grader och havs-ytan har höjts med 45 millimeter. Koldioxidhalten beskriver, det vet vi, en rakt uppåtstigande linje. Den är dock inte alltid är korrelerad med temperaturstegringen:
Från 1950 till 1979 sjönk temperaturen med 0,1 grader och under 2000-talet är kurvan som sagt plan eller svagt nedåtlutande.
Så vitt jag begriper kan växthuseffekten varken bekräftas eller falsifieras med stöd av denna statistik. Det finns dock orosmoment, särskilt temperaturen i Arktis som ökat med en hel grad sedan 1950-talet.
Nu är det milt för första gången på tio veckor och plötsligt lossnar den tunga snön från hustaket och rasar som en lavin ner på verandataket, som inte är säkrat utan viker sig.
En liten naturkatastrof som emellertid endast kan skyllas på vädergudarna.