INDUSTRISKOG
Peter sköt en klyptjur strax efter gryningen och Hans sköt en ensam ko vid tiotiden. Det gick bra och vi samlades i slaktboa för kaffe och utvärdering.
Det har varit oväntat mycket älg i skogen i år, i varje fall i vissa skogar, medan andra har varit nästan tomma.
I några drev på östkanten fann vi knappt igen några spår, men i Silvergruvan öster om oss sköt de fullt på vuxna djur första dagen. Där muttre dä t'å älg, som min vän Bengt i Kortlanda brukar uttrycka det.
Denna ojämnhet kan kanske skyllas på vargen som onekligen rör omkring bland populationerna. Å andra sidan har det varit sparsamt med varg-rapporter, en ensam strykare i Bôrtan och en liten flock i Koppomstrakten, det är allt jag hört.
Och detta kan måhända skyllas på något annat: det är klart att den inställda licensjakten väckt starka känslor, ordet habitatdirektiv uttalas som en svordom och antalet vargar som försvinner på ett dunkelt sätt har eventuellt ökat.

Min egen tro är dock att älgstammens synbara tillväxt handlar om ökade uttag ur skogen. Den tristaste upplevelsen under årets jakt var ett alldeles färskt upptaget hygge på vägen upp mot Långtjärnet.
Där hade Stora Ensos tunga maskiner rivit upp de blöta markerna och plöjt meterdjupa och helt vattenfyllda hjulspår kors och tvärs över hygget - det ska bli intressant i vår att se hur de reparerar skadorna, vilket de är tvungna att göra enligt lagen.
Det var förut en mycket trevlig skog, en mjuk grönmossig skog där jag haft flera magiska möten med älgar, bland annat två vita tjurar.
Nu är magin fullständigt utplånad.
De enda som fortsättningsvis har någon glädje av den renskrapade marken är just älgarna som kommer att få ett präktigt dukat bord om några år med gräs, rallarros och sly av asp och björk.

Det stora hyggesraseriet under 60- och 70-talet födde den största älgstam som någonsin funnits i landet: 1982 sköt vi över 174 000 älgar vilket är ett absolut och säkert oslagbart världsrekord.
Nu skjuter vi omkring 80 000 älgar om året, men kanske kan vi förnimma en ökning:
Under 2010-talet har avverkningarna ökat kraftigt och hyggeslandskapet breder återigen ut sig. Detta skogsbruk missgynnar nästan alla skogens arter, men gynnar älgarna.
Sedan hyggesbruket inleddes på femtio-talet har över sextio procent av den svenska skogsmarken slutavverkats och förvandlats till industriskog, täta plantager av gran eller tall. Där växer det förvisso kraftigt men på bekostnad av artrikedomen.

Var tionde svensk skogsart är rödlistad i dag, enligt en färsk studie från Sveriges lantbruksuniversitet. På sikt är tillståndet allvarligt eller osäkert för omkring 5 000 arter.
Med dagens avverknings-fart kommer det inte att finnas någon gammelskog kvar i landet om 20 år, utom i reservaten.
För ett år sedan lovade Sverige, i Nagoyaavtalet om biologisk mångfald, att skydda 17 procent av den produktiva skogs- marken.
Det finns snart inga 17 procent kvar att skydda.
Men älgar finns det, och miljöminister Lena Ek, som också sitter på älgpass, måste agera snabbt och bestämt och rädda den skog som räddas kan.
Det är viktigare än vargen, det är minst lika brådskande som klimatet. Skogen är högsta prioritet.

Tommy Hammarström