Varje morgon vaknar Dawit Isaak på stengolvet i sin cell. Han har inte ens en madrass att vila sin kropp på. Han vaknar till en dag utan tidningar och böcker, utan penna och papper, utan mänsklig kontakt. Han är till och med berövad sitt namn. Han är Fånge 36. Allt detta för att han vågade kräva demokrati och frihet i Eritrea.
I Freedom Houses senaste rankning av världens mest ofria länder räknas Eritrea bland de nio värsta regimerna. Organisationen Reportrar utan gränser har listat Eritrea som sämst i världen på pressfrihet, till och med sämre än Nordkorea.
Tusentals människor sitter bakom galler på grund av åsikter som inte faller regimen i smaken eller för att de tror på fel gud. Ovanpå det har landet en ökänd militärtjänst som förslavar hundratusentals ungdomar.
Det räcker med att ha flytt förtrycket för att betraktas som en brottsling och kastas i fängelse - ja, i vissa fall till och med avrättas. Och det är allt fler som försöker ta sig ut. Enligt FN befinner sig över 200 000 eritreaner på flykt från landet.
Så ser verkligheten ut i Afrikas eget Nordkorea. Det är denna nattsvarta regim vi har att göra med. Den arabiska vår som har fått diktaturerna att falla, en efter en, i Nordafrika är sorgligt avlägsen detta hörn av kontinenten.
Men vi ger inte upp hoppet. Alla vägar måste prövas. Ett givet steg efter tio resultatlösa år med tyst diplomati borde vara att dra åt svångremmen kring regimen genom att stoppa skatteindrivningen från exileritreaner. Bakom Eritreas ambassadväggar i Stockholm sitter människor som inte bara har till uppgift att föra ut regimens propaganda, utan också att driva in pengar från de människor som har lyckats fly diktaturen. Den som inte betalar 2 procent av sin inkomst hamnar i onåd och får se sina anhöriga i Eritrea utsättas för trakasserier. Det är ren utpressningsverksamhet och borde betraktas som sådan. Om Sverige hotade med att stoppa detta penningflöde - och dessutom lyckades övertyga andra EU-länder att göra detsamma - kanske den eritreanska regimen skulle dra öronen åt sig, trots allt.
Storbritannien prövade den vägen och lyckades få loss fyra fängslade britter. Även USA har riktat sanktioner mot Eritreas diplomater; bland annat stängde man landets konsulat i Kalifornien för några år sedan. Det är orimligt att vi låter Eritreas förtryck fortplanta sig i Sverige och hinna ikapp de människor som flytt förtrycket.
Men den bästa livförsäkring vi kan ge Dawit är att ständigt påminna om hans öde. Varje dag och i alla sammanhang: i Stockholm, i Bryssel och runtom i världen. Låt Eritreas diktator förstå att han må vara uthållig, men det är också vi. Tio år har gått, i 3 652 dagar har Dawit suttit fängslad. Vi kommer inte att ge oss förrän Sveriges enda samvetsfånge åter är en fri man.
