En gång gav Håkan Juholt ett klart och koncist svar som han aldrig backade ifrån. Det var när han intervjuades i tv och fick frågan: Vill du ha fler pappamånader?
Juholt svarade: "Nej!" Han såg så nöjd ut, som om han visste bergsäkert att han var på ominerad mark. Och det var han ju.
Frågan om kvoterad föräldraförsäkring har varit död en längre tid. När de rödgröna presenterade sin valplattform strax före valet 2010, fanns inget förslag om fler pappamånader. Detta trots att S, MP och V vill kvotera. Men det sågs inte som opportunt att provocera befolkningen så. Delad föräldraförsäkring, således: R. I. P.
En gång var Folkpartiet radikalt och modigt. Partiet tog konsekvenserna av sin analys att feminism är ett centralt frihetsprojekt.
Man införde den första pappamånaden. Var det en populär reform? Absolut inte. Var det en reform som med tiden kom att förändra svenskars syn på papparollen, och ökade pappors intima tid med sina små barn? Ja! Men under Jan Björklunds regentskap har ju Folkpartiet fullständigt förlorat sin feministiska profil.
Det finns dock ljuspunkter, om än få. Moderaterna har gjort en resa åt motsatt håll, jämfört med Folkpartiet, från en ointresserad/fientlig syn på jämställdhet till uttalad feminism. Partiet står bakom analysen att ett ojämställt ansvar för barn och hem leder till ett ojämställt arbetsliv och därmed ojämställd egenmakt, det vill säga frihet.
Och nu har Socialdemokraterna fått en partiledare, Stefan Löfven, som säger sig vara "övertygad feminist". I sitt installationstal talade han dessutom mycket om individens frihet, om sin vilja att bygga ett Sverige där individuella frihetsprojekt kan genomföras av alla.
Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven skulle kunna göra det tillsammans: slåss för flera pappamånader. Göra det där som politiker så sällan vågar göra i en tid då alla partier vill vara "catch all"-partier: bilda opinion. Bilda opinion i stället för att tassa efter, "lyssna in" och lyda folkviljans mest instinktiva och kortsynta impulser.
Motståndare till kvotering talar ofta om barnfamiljers rätt till valfrihet. Men småbarnsförälder är man bara i några år. Arbetar gör man i årtionden. Det ojämlika uttaget av föräldraledighet präglar kvinnors hela yrkesliv - något som de kanske inte alltid inser, när de står till knäna i blöjor. Men anställningsvillkor, arbetsmiljö, befordringschanser, löneutveckling - allt präglas av att kvinnor kollektivt har en riskpremie på sig. De ses som jobbiga gäster på arbetsmarknaden. Detta präglar även årtiondena som pensionär - en tid då det är långt ifrån säkert att barnens pappa fortfarande är där med sin fetare pensionsavi.
Fredrik och Stefan, vill ni skriva in er i historieböckerna? Bli då grabbarna som slog ett avgörande slag för kvinnors frihet. Inte för att det var lätt, utan för att det var rätt.
