Eftersom nästa plan (2010- 2014) väntas antas i Stockholm i höst kallas den "Stockholms- programmet". Det tycks tyvärr bli en tvivelaktig svensk ära att planen bär vår huvudstads namn. Givetvis är det viktigt att EU:s arbete mot terror-ism och organiserad brottslighet blir mer effektivt. Men att döma av informationen som hittills har framkommit kommer Stockholmsprogrammet att bli en milstolpe på vägen mot ett mer repressivt Storebrors-EU.
Hoten mot det öppna europeiska samhället i form av terrorism och organiserad brottslighet är reella. Men hur mycket av öppenheten kan man offra i öppenhetens namn?

På onsdag inleds ett ministermöte i Stockholm som justitieminister Beatrice Ask har beskrivit som en "generaldebatt" inför Stockholms-programmets födelse. Men redan tidigare i somras läcktes en rapport från den så kallade framtidsgruppen, vars arbete ligger till grund för ministerrådets fortsatta snickrande på Stockholmsprogrammet.
Av den framgår det att man, bland annat för att motverka terrorism och annan grov brottslighet, vill utöka kontrollen och övervakningen av EU:s medborgare. Alla nationella övervakningssystem ska enligt den så kallade "konvergensprincipen" göras kompatibla; byggas ihop till en slags supermyndighet.
För att komma åt ett brottsligt fåtal ska alla våra resor genom kontinenten registreras. Vi kommer också att hållas under uppsikt när vi gör bankaffärer och använder internet. Hur fri är den hyllade fria rörligheten när den övervakas i minsta steg? När EU har örnkoll på sina egna medborgare blir det förstås också lättare att se vilka som ska hållas utanför. Vid sidan av terroristerna är de illegala invandrarna ett viktigt skäl till varför EU vill urholka de grundläggande rättsprinciper som ofta kallas europeiska.

Det var egentligen inte tanken att EU-medborgarna skulle veta allt det som nu är känt, tack vare läckaget från framtidsgruppen. Traditionen bjuder att innehållet i femårsplanerna offentliggörs först när det är för sent för att protestera. Beatrice Ask tycks hedra den genom att inför onsdagens möte vara tyst.
Ask säger visserligen att det är viktigt att hitta balansen mellan brottsbekämpning och individens integritet. Men det kan man knappast göra utan att diskutera förslagen. Regeringen och justitieministern måste bemöta kritiken. Motiverar hotbilden verkligen en massivt utökad övervakning? Vilka kontrollmekanismer förhindrar att det gigantiska systemet inte missbrukas?
Ska man införa en paneuropeisk övervakningsregim bör man åtminstone diskutera saken med dem som ska övervakas. Beatrice Ask, tala med oss!