Kanske var det Håkan Juholts sista partiledardebatt. Kanske får vi svaret redan i dag eller i morgon, efter att partiets verkställande utskott åter-igen tvingas behandla partiledarfrågan.
Den logiska slutsatsen bland VU-ledamöterna borde vara: Nej, nu räcker det, vi orkar inte med fler överraskningar! Men politik handlar sällan om logik, vilket Juholts obegripliga vurpa i Sälen visar.
Partiledningen ska också gå igenom turerna kring hur det gick till när satsningen på a-kassan åkte tur och retur i partiets budgetförslag. Av-gående LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin, som sitter i VU, behöver med tanke på framtida relationer inte ta någon extra hänsyn i granskningen. Den som inte behöver ta karriärhänsyn kan vara ärligare.
Det var en märklig känsla av déjà vu i riksdagen i går - har vi inte varit med om det här förr? En hårt pressad Håkan Juholt, omringad av en hord reportrar, som ska delta i något som rubricerats som en avgörande riksdagsdebatt.
Jo, så gick det till i mitten av oktober och den debatten klarade Juholt utmärkt, precis som han gjorde i går. Men precis som i höstas märktes stundens allvar. Konstigt vore väl annars.
Juholt må vara en skicklig retoriker och duktig i talarstolen. Men det räcker inte. Att vinna eller hålla jämna debatter med Reinfeldt i riksdagen är inte samma sak som att vinna folkets förtroende i ett val.
För Håkan Juholt handlar uppförsbacken i förtroendemätningarna om ett Mount Everest.
När han som egentligen skulle vara oppositionsledare än en gång skadeskjutit sig blir det ännu enklare för Reinfeldt att koppla in autopiloten.
Någon som hört statsministern i en partiledar-debatt inte betona Sveriges stabila statsfinanser och den oeniga oppositionen?
Nej, just det. Återvinning är förstås miljövänligt, men i debattsammanhang blir det lite tjatigt.
Det intressanta i en partiledardebatt kan också vara vad som inte sägs. Med tanke på Juholts historik och hans skakiga ställning i ett parti i fritt fall, kunde ju alliansens partiledare faktiskt ha varit betydligt hårdare.
De kunde ha gått till generalangrepp mot en S-ledare vilken varumärke är att göra en "juholtare". I stället var det anmärkningsvärt hyggligt.
Strategin om hur framträdande allianspolitiker ska förhålla sig till S ledarkris är rimligen noga genomtänkt. Inte för hårda, direkta angrepp då det skulle få motsatt effekt eftersom S- bilden av den yttre fienden - alliansen - skulle stärkas.
Reinfeldt & Co vet vad de har i Juholt, även om man aldrig kan vara säker på vilken groda som står på tur i hans mun. De kan omöjligen ha ett intresse av att påskynda hans avgång när just han framstår som en riktig valvinnare 2014 - för alliansen.
För övrigt gjorde Jonas Sjöstedt en övertygande debut i partiledardebatten. Han var rak, tydlig och talade med naturlig auktoritet. V har till skillnad från S valt rätt partiledare.
