Radiotjänsts prisbelönta tv-reklam, där någon stackars licensbetalare drabbas av körsång, borde utvecklas till andra områden.
När en obligatorisk tv-avgift anses vara värd en hyllningssång från detta inkassobolag finns det andra och betydligt värdefullare insatser som måste belönas.
Jag skulle vilja sjunga för de miljoner svenskar som engagerar sig ideellt. Det kommer dock aldrig att bli aktuellt. Min sångröst orsakar garanterat ett nervsammanbrott hos varje Idoljury.
Men tack Lasse för att du en gång lärde mig layups i basket. Tack Affe för att du gav mig teknikträningen i höjdhopp och tack Marie för att du håller ordning på pengarna i samfälligheten.
Dessa är förstås bara några av de många ideellt arbetande människor jag mött i mitt liv och jag är övertygad om att många delar min känsla av icke betald tacksamhetsskuld.
Varför visar vi inte alla våra vardagshjältar en större uppskattning och tacksamhet? Kanske det paradoxalt nog beror på att det civila samhället är så utbrett i Sverige att det också blir något självklart. Vi tar det för givet att en frysande knattetränare ska stå där på plan med visselpipan.
Låt oss därför sjunga för den stressade småbarnsföräldern som tränar tjejlaget i fotboll. Eller alla de svenskar som engagerar sig i olika sorters stödtjänster på sjukhus och ålderdomshem. Eller alla de som tar hand om misshandlande kvinnor på landets kvinnojourer. Frivilligarbetarnas armé är stor.
En aktuell - och glädjande - studie från Ersta Sköndals högskola visar att svenska folket jobbar ideellt mer än någonsin förr. I översättning handlar det om 700 000 heltidstjänster, och skulle alla dessa obetalda jobb räknas in i nationalräkenskaper visar det sig att vårt BNP också är grovt underskattat.
Det här är en delvis sensationell utveckling. Och den går tvärtemot budskapet från alla de olyckskorpar som i spåren av Robert Putmans dystra ord om ensambowlande amerikaner, förutspådde det civila samhällets kris i Sverige.
Troligt är väl att om även det "sociala kapitalet" skulle räknas in så är Sverige världens rikaste land, med reservation för att det är just tilliten i ett samhälle som bidrar till att höja den ekonomiska tillväxten. Utan våra fotbollsmorsor, utan våra körledare och utan våra hembygdsföreningar så skulle alltså Sverige även vara ekonomiskt fattigare.
Med den här fantastiska statistiken från Ersta borde väl allt vara frid och fröjd i det ideella Sverige? Nej, det finns ett grundläggande problem som det talas alldeles för litet om och det är frivilligorganisationernas bidragsberoende av stat och kommun. Något som riskerar att begränsa organisationens självständighet och handlingsfrihet.
Varje regering har sina styrdokument för den ideella sektorn. I de socialdemokratiska papprena handlade det mycket om "genus" och "jämställdhet", medan Alliansen pratar om "entreprenörskap".
Med miljoner frivilligarbetare ser varje regering en jättechans att implementera just sina politiska käpphästar. Sålunda kan en del organisationer, likt RF och RFSU, sedan länge definieras som ett slags de facto myndigheter.
Av Svenska Freds inkomster på 5,6 miljoner kronor förra året var hela 3,5 miljoner kronor rena statsbidrag. För denna viktiga granskande organisation innebär det här onekligen ett trovärdighetsproblem. Köper staten sina försvarskritiker?
Den som inte vill sjunga på radiotjänstvis kan använda postgirot som julgåva. Och stärka just sin frivilligorganisations ekonomi och självständighet från staten.
