När medicinen blir för dyr sätter klinikchefen på locket. Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg drar in vissa läkemedel för patienter som lider av ms och Parkinsons, rapporterar SR:s Ekot.
När klinikchefer på det här sättet går ut och larmar om medicinstopp är det ett rop på mer pengar. Det är ett återkommande tema, inte enbart i svensk sjukvårdsdebatt. För hur ska de nya effektiva men samtidigt superdyra läkemedlen finansieras?
Frågan ställdes på sin spets för några år sedan i fallet Kalle, en 20-åring med den extremt sällsynta Hunters sjukdom. Karolinska universitetssjukhuset ville inte betala läkemedelsnotan på hisnande tio miljoner kronor. Uppmärksamheten fick dock landstinget att öppna plånboken till slut.
I Lund hade man tidigare i år medicinstopp för nya dyra biologiska läkemedel. I Skåne har därmed en del patienter med tarmcancer riskerat sämre vård än andra.
Läkemedelsföretagen har givetvis intresse av att påverka användningen och är inte sena att tillsammans med patientorganisationer peka på de nationella och regionala ojämlikheter som går stick i stäv med de högstämda orden om rättvisa i vården.
Men de har ju rätt i sak.
Den enda raka och rimliga lösningen är att staten helt enkelt tar över det ekonomiska ansvaret så att inte läkemedelskostnaderna förstärker den nationella ojämlikheten.
Samtidigt är det viktigt att inte överdriva problemet med sjukt höga läkemedelskostnader. Många av de nya dyra medicinerna är särläkemedel, läkemedel mot ovanliga men allvarliga sjukdomar. De blir dyra därför att små patientgrupper världen över ska vara med och betala läkemedelsbolagens miljardstora utvecklingskostnader.
För det andra växer inte den totala läkemedelsnotan så dramatiskt som debatten kan antyda. Under 2008 steg landstingens nota för läkemedel inom högkostnadsskyddet med 3,8 procent. Ett sätt att hålla kostnaderna nere är att använda generika, billigare kopior, när patenten har löpt ut.
För det tredje innebär en effektiv läkemedelsbehandling en besparing på andra skattefinansierade områden, som kortare tid på sjukhus och kortare sjukskrivningstider.
Och med en hand på det friska, eller något mindre friska, hjärtat: Är det inte underbart hur nya dyra läkemedel bidrar till mindre och större under?
Vi får inte glömma hur alla dessa nya piller revolutionerat livet för människor, minskat lidandet och dramatiskt förgyllt och förenklat vardagen. Det är alltså dags för sjukvårdsminister Göran Hägglund att se till att staten tar över sjukhusens medicinnota. Så att snålheten inte bedrar visheten. Så¿att vi får stopp på klinikchefernas budgetuppror med patienterna som gisslan.
