Hur mycket är ett liv värt? Den frågan har aktualiserats på nytt efter Sturebydomen i veckan. Straffet för att ha planerat och genomfört det brutala mordet på Therese Johansson Rojo blev ett år och åtta månader för de båda 16-åriga förövarna.
Ett år och åtta månader.
Det är milt uttryckt en stötande dom. Men det är inte i första hand rättens ledamöter som ska ställas till svars, utan hela rättskedjan i hanteringen av unga förövare.
Samhället präglas av en låt-gå-attityd i förhållande till unga brottslingar. Maxstraffet för sluten ungdomsvård är exempelvis fyra år.
Med rådande praxis när det gäller straffmätning innebär det att grova brott som mord och våldtäkt renderar något eller ett par år på ungdomshem på sin höjd.
Dessa domar kommer dessutom ofta efter en utdragen väntan på att en rättsprocess över huvud taget ska komma i gång.

Detta är inte bara ett svek mot brottsoffren och deras anhöriga, som måste uppleva att deras lidande inte tas på allvar av samhället. Det är också ett svek mot de unga förövarna själva.
Enligt psykologen Julie Richter, som jobbar med unga sexualförbrytare på Bärby ungdomshem utanför Uppsala, räcker inte dagens korta strafftider för att behandla ungdomarna och bryta deras brottsbanor. Till råga på allt finns det oftast ingen plan för eftervården när ungdomarna har släppts ut i samhället igen (Exp 16/1 2008).

Sluten ungdomsvård är den strängaste påföljden för ungdomsbrott. En betydligt vanligare påföljd är vård inom socialtjänsten, och här är bristerna än mer graverande.
Radions Generation Z rapporterade nyligen att socialtjänsten helt struntar i att utreda sexbrott i vart femte fall. Ett skäl kan vara att förövarens familj inte vill att misstankarna ska utredas eller för att den misstänkte själv inte vill. Följden har blivit att många unga sexbrottslingar återfaller i brott.
En statlig utredning från 2004 bekräftar den dystra verklighetsbilden: Sju av tio ungdomar som dömdes till vård inom socialtjänsten år 1999 hade dömts i domstol igen före utgången av 2001. Inget talar för att socialtjänsten har förbättrat sina rutiner sedan dess.

Justitieminister Beatrice Ask borde se över hela kedjan av insatser när det gäller unga lagöverträdare och strama upp den. Det är inte humant att låta unga sex- och våldsbrottslingar slippa undan utredningar och påföljder. Det är bara oansvarigt.