Den 4 november kommer regeringens proposition om att förlänga truppnärvaron i Afghanistan. Det är det första avgörande förslaget som minoritetsregeringen Reinfeldt riskerar att förlora i riksdagen. De rödgröna vill enligt sin uppgörelse börja minska den svenska styrkan "under inledningen av 2011" för att avsluta den helt våren 2013. Jimmie Åkesson och Lars Ohly vill egentligen ha ett totalt tillbakadragande så snabbt som möjligt.
Men skulle regeringen förlora riksdagsomröstningen så är de verkliga förlorarna det afghanska folket.
SvD rapporterade i går om hur de svenska soldaterna sedan midsommar befunnit sig i allt svårare strider. Vid minst tio tillfällen har den svenska - och finska - truppen varit tvungna att begära hjälp från amerikanskt stridsflyg. När Mona Sahlin under valrörelsen hänvisat till ambitionerna vid Kabul-konferensen och hävdat att situationen stabiliserat sig har alltså verkligheten varit en annan. Även om läget skulle lugna ner sig i norr så kommer det att krävas internationell truppnärvaro i någon form under lång tid.
Det är naturligtvis Mona Sahlin medveten om, inte minst efter att hon - till skillnad från Lars Ohly - varit på plats i Afghanistan och informerat sig om läget.
Så här skrev Mona Sahlin och hennes partistyrelse i handlingarna inför partikongressen för ett år sedan:
"Det är tyvärr uppenbart att Afghanistan kommer att vara i stort behov av säkerhetshöjande och fredsfrämjande stöd under många år framöver. Utan detta kommer säkerhetsläget för afghanerna att förvärras och möjligheterna till biståndsinsatser att avsevärt försvåras, kanske till och med omöjliggöras. Utan internationell närvaro föreligger också en mycket stor risk att talibanerna återtar kontrollen över Afghanistan."
Kloka ord som rimligen borde gälla fortfarande. Men i sin iver att visa rödgrön enighet körde partiledaren över sitt eget partis kongressbeslut, blidkade Lars Ohly och införde en tidtabell för tillbakadragande.
SD:s vågmästarroll ökar givetvis pressen på Socialdemokraterna att återgå till sin egentliga politik - och sitt kongressbeslut. Men även utan SD:s möjliga inflytande över säkerheten och vardagen för afghanerna borde Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt komma överens. Sverige har en lång och god tradition av enighet över blockgränserna när det gäller våra fredsbefrämjande insatser utomlands. Så borde det även vara denna gång.
För övrigt måste Försvarsmakten skingra dimridåerna kring vad som händer på marken i Afghanistan. En insats som vi klarar oss utmärkt utan är "Operation skönmålning".
