Tajmningen och budskapet var verkligen geniala: "No we can't".
När också Sverige drabbats av Obamafebern införde Republikanska föreningen en helsidesannons i gårdagens DN. Föreningen konstaterar att Sverige är ett mycket modernt land medan vårt statsskick är föråldrat.
No we can't. Nej, vi svenskar kan inte välja vår statschef. Vi får inte avgöra vem som ska inneha landets högsta ämbete. Samtidigt är den konstitutionella debatten i Sverige i praktiken lagd på is. Varför blev det så?
Anledningen stavas Torekov. Det var i detta skånska sommarnäste för börsbolagsdirektörer som socialdemokraterna och de borgerliga partierna gjorde upp 1971. Enligt kompromissen fråntogs monarken det formella politiska inflytandet samtidigt som Sverige förblev en monarki.
Partierna har sedan dess hållit sig till överenskommelsen. Standardsvaret har varit att hänvisa till Torekovkompromissen som om den vore huggen i sten och evigt förbindande.
Man kan konstatera att det har varit ett synnerligen bekvämt sätt för senare generationer av partiledare att slippa gå in i någon som helst debatt om kungahuset roll i Sverige på 2000-talet.
Politiker är naturligtvis fullt medvetna om att en överväldigande majoritet av de svenska väljarna föredrar status quo. Och de är rädda för att ett ifrågasättande av monarkin av demokratiska skäl ska likställas med ett angrepp på kungen.
Av tradition är moderater monarkikramare och förnyelsen av partiet har inte ändrat på detta, möjligen för att Fredrik Reinfeldt en gång har suttit i Rojalistiska föreningens styrelse.
Socialdemokraterna har som första punkt i partiprogrammet att införa republik, men Mona Sahlin hänvisar likt sina företrädare till att det inte är aktuellt då det folkliga stödet för monarkin är så oerhört starkt.
Men politiker ska inte enbart ta hänsyn till opinionen. De har också en skyldighet att bilda opinion: Yes we can!
Det är absurt att grundlagsutredningen, som nyligen lämnade sitt förslag på moderniseringar, inte ens fick titta på vår 200 år gamla svenska grundlag - Successionsordningen.
Vi har grundlagsstadgad religionsfrihet här i landet. Den gäller för alla, utom för kungafamiljen som är tvingad att tillhöra "den rena evangeliska läran, sådan som den uti den oförändrade Augsburgska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är."
Om Victoria skulle bli katolik kan hon inte längre bli drottning. En lagstiftning för 2000-talet? Naturligtvis inte.
En del hängivna rojalister beklagar sig över att Victoria är ihop med Daniel, "en man av folket".
Victoria och Daniel drabbas av ett slags hederskultur, något som vi i det upplysta och jämställda Sverige annars gärna vill isolera som ett invandrarfenomen.
Denna hederskultur sanktioneras faktiskt av grundlagen. Reinfeldt och regeringen måste nämligen "lämna sitt samtycke" till valet av make.
Så länge socialdemokrater och moderater inte ens kan komma överens om att demokratisera lagstiftningen för kungafamiljen är det en lång väg att vandra innan svenska folket får rätten att välja sin Obama.
