Alliansens budgetresa gick i går upp till Kiruna. Partiledarna tog tillfället i akt att sola sig i gruvboomens strålglans, självklart med godispåsar i fickorna. Gårdagens lilla present var en satsning på gruv- mineral- och stålforskning.

Pengar skadar aldrig men inom dessa fält tillhör vi redan världseliten. Den svenska ekonomin, där basindustrin utgör ryggraden, har överhuvudtaget en stark konkurrenskraft. Det påminner den senaste årliga undersökningen från World Economic Forum om.

Sverige halkar visserligen ner en placering från förra året, men rankas ändå som världens fjärde mest konkurrenskraftiga ekonomi. Det är inte illa för ett litet land i civilisationens utmarker.

Sveriges fina placering bygger på att vi befinner oss i teknikens framkant, har effektiva offentliga institutioner och ett sprudlande innovationsklimat.

Därför är det lite märkligt att den svenska, allt livligare politiska debatten om konkurrenskraft i princip bara handlar om innovation och forskning. Det är inom dessa fält regeringen nu satsar.

Men det som enligt World Economic Forum hindrar oss från än högre placeringar i konkurrenskraftsligan är en fråga som ingen tar i - vår exceptionellt stela arbetsmarknad.

Sveriges innovationskapacitet rankas som femte bäst i världen, men när det gäller flexibiliteten vid anställningar och uppsägningar hamnar vi på en föga smickrande 135:e plats.

Vår rigida arbetsrätt bygger murar. De som är inne i värmen sitter kvar på sina trygga jobb även om de tröttnat och kanske skulle ha större potential någon annanstans. En allt större grupp av framför allt ungdomar och invandrare släpps överhuvudtaget inte in. Eftersom arbetsgivarna inte vågar göra det långtgående åtagande som en fast anställning innebär får dessa i bästa fall hanka sig fram på tillfälliga jobb.

Arbetsrätten konserverar i sin nuvarande form en gammeldags ordning där man stannar på sitt jobb hela livet. Den enskildes trygghet ligger i ett specifikt arbetstillfälle som man därför till varje pris vill hålla fast vid. Samtidigt har regeringen saboterat arbetslöshetsförsäkringen. Man borde ha gjort tvärtom.

Tryggheten borde ligga i vetskapen om att det är lätt att få ett nytt jobb, och att man klarar sig ekonomiskt på vägen dit. Det behövs en svagare arbetsrätt och en starkare a-kassa. Om det var lätt både att anställa och att avskeda personal, och kortare perioder utan jobb inte hotade försörjningen, skulle människor bättre komma till sin rätt. Fler skulle komma in på arbetsmarknaden och fler skulle kunna söka sig till jobben de verkligen vill ha och passar för.

Det är bra att forskning och innovation har hamnat högt upp på den politiska agendan. Men för att bli mer konkurrenskraftigt behöver Sverige också en ny arbetsmarknadsmodell. Om såväl Socialdemokraterna som alliansen menar allvar med sin vurm för konkurrenskraft borde de våga säga det.