Moderaterna och Kristdemokraterna vägrar, som enda rikspartier, att offentliggöra donatorerna av partibidrag. Vad är de rädda för?
Moderaterna och Kristdemokraterna vägrar, som enda rikspartier, att offentliggöra donatorerna av partibidrag. Vad är de rädda för?
Får KD bidrag från extremreligiösa sekter och antiabortentusiaster? Vem vet. Om Moderaternas supportrar behöver man dock knappast tveka: näringslivet torde spela en framskjuten roll bland partiets donatorer.
Ett offentliggörande skulle nog vara besvärligt, inte minst för Moderaterna, som tog emot 30 miljoner i privata donationer inför förra valet. Om uppbackarna blev kända skulle regeringen Reinfeldts näringslivspolitik synas med nyputsade glasögon. Och diskreta industrimagnater skulle kanske avstå att donera om deras namn blev föda för blodtörstiga bloggare.
Men Moderaterna har nog ett annat skäl till att vara hemlighetsfulla. I en intern partiguide uppmanas partiarbetarna att lämna pärlhalsbanden och slipsarna hemma och klä sig som vanligt folk när de möter väljare, skrev Aftonbladet i går.
Den excentriska ordinationen ingår förstås i Spinndoktor Schlingmanns "Operation: Nya Moderaterna". Om partiet vill efterträda Socialdemokraterna som Sveriges samhällsbärande arbetarparti måste man gå hem i landets pärlhalsbandslösa stugor. Och om namnen på partiets välgörare offentliggjordes, är det möjligt att pärlbandsfaktorn skulle få karaktären av opinionsmässig strypsnara.
Inte konstigt, alltså, att exempelvis justitieminister Beatrice Ask låter så ynklig när hon försvarar smusslet. När Sverige nyligen fick kritik av Europeiska rådet för hemlighetsmakeriet, hänvisade Ask till donatorernas rätt till valhemlighet. Och, sade hon, hon har förklarat för Rådet att vi har ett system i Sverige som har funnits länge och som fungerar väl.
Valhemlighetsargumentet är flortunt. Enligt det utredningsförslag som debatterats i Sverige skulle ju bara donationer över 20 000 bli offentliga, och den som är moderat till tjugotusen borde kunna stå för sitt partival. Och hur vet väljarna att systemet fungerar väl? Hur vet vi att stora donatorer inte har fått gehör för sina krav? Regeringen Reinfeldt är kanske omutlig. Men hur kan någon vara säker, när allt är så hemligt?
Förtroende för det politiska systemet bygger på öppenhet. Det är därför de allra flesta sunda länder har regler kring partibidrag. Sverige framstår faktiskt som en bananrepublik när man studerar tankesmedjan IDEA:S internationella genomgång. Tak för donatorernas bidrag? Sverige: "Inget tak". Donationer från utlandet? "Inget förbud". Företagsdonationer? "Inget förbud". Donationer från företag som får uppdrag från offentlig sektor? "Inget förbud". Några andra förbud? "Inga andra förbud".
Till och med i Berlusconis Italien är partistöden reglerade.
I årets väl kommer tv-reklamen att göra premiär. Pengar kommer att spela en större roll än någonsin. Det är hög tid att Sverige upphörde att vara en bananrepublik. Så om Moderaterna vill vara samhällsbärande på allvar: gör upp med hemlighetsmakeriet!
