Det var en tuff riksdagsdebatt om Libyen onsdagen den 16 mars - dagen före FN:s "resolution 1973" om en flygförbudszon. Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin gick stenhårt åt Carl Bildt och krävde att Sverige skulle verka för en flygförbudszon för att stoppa "slakten på civila". Han var mycket drivande för att Sverige skulle delta i övervakningen av en sådan zon. Och Bildts kavaj var, enligt Ahlin, befläckad med Khadaffis olja.
Men nu har Socialdemokraterna gjort en skamlig u-sväng. Från att först ha piskat på regeringen att delta med Gripenplan över Libyen är partiet numera en bromskloss. När den av riksdagen beslutade tremånadersperioden går ut 1 juli ska Sverige dra sig ur, fastslog Håkan Juholt i sitt Första maj-tal.
Två totalt olika S-positioner, alltså. Och den som i dag läser riksdagsprotokollet från den 16 mars måste fråga sig: Hur känns det att efter den höga moraliska svansföringen bli manglad av sin partiledare? Eller är Urban Ahlin villig att torgföra vilka åsikter som helst?
Den förre socialdemokratiske utrikesministern, Jan Eliasson, sågar också den nya Juholt-linjen. Han konstaterar att "verkligheten är mer komplicerad än så".
Japp. Ingen vet om Khadaffi har slutat slakta civila just den 1 juli.
Tidsbegränsade internationella insatser är inte per automatik slut när det första formella stoppdatumet har passerats. I stället handlar det om ett slags kontrollstation för riksdagen.
Visar det sig att Nato behöver våra åtta Gripenplan även efter stoppdatumet ska Sverige självklart ställa upp. Och finns det efterfrågan på ännu fler plan i styrkan Unified Protector bör vi vara beredda att skicka fler.
Hur tänker Juholt & Ahlin, egentligen? Om Sverige kan anses ha gjort sitt för det libyska folket den 1 juli borde väl alla andra deltagande stater ha lika goda skäl att lämna Libyen åt sitt öde.
Länder som Storbritannien, Frankrike, USA, Norge och Danmark tar ett betydligt större ansvar för att skydda Libyens befolkning än Sverige gör: de står för grovjobbet och bombar.
Även detta beror på socialdemokratisk inkonsekvens. S lyckades stoppa svenska plan från att få göra markinsatser. Urban Ahlin har motiverat bombstoppet med att "konsekvenserna kan bli stora civila dödsoffer". Håkan Juholt har babblat om risken att döda "drogade barnsoldater".
I konsekvensens namn borde Socialdemokraterna ha krävt ett absolut bombförbud över Libyen. Men det har man inte gjort. Kanske för att till och med Urban Ahlin inser att Khadaffis slaktmöjligheter då skulle öka dramatiskt.
Men om nu Sverige av moraliska skäl inte ska bomba så bidrar vi ju ändå till bombningarna. De svenska Gripenplanen spanar och fotograferar Khadaffis luftvärnsställningar och andra militära mål. Gripenplanens avancerade spaningskapsel uppges vara mycket uppskattad av Nato. Vi serverar informationen, medan andra får stå för det praktiska. Gör det oss oskyldiga om "drogade barnsoldater" skulle dö? Naturligtvis inte.
Håkan Juholt och Urban Ahlin har en hel del att förklara.
