De rödgröna kom till "Agenda"-studion i går utan sin mest formstarka partiledare just nu - Maria Wetterstrand (MP). Det märktes. Peter Eriksson har svårt att få till stringenta inlägg och låter som om han har en lovikkavante i munnen när han pratar.
Å andra sidan klarade sig oppositionens svagaste kort - Vänsterledaren Lars Ohly - förvånansvärt bra i partiledardebatten. Om alliansens strategi var att stämpla ut Ohly som en ansvarslös socialist som kommer att underminera en framtida rödgrön regering, misslyckades man.
Visst lyste den rödgröna oenigheten igenom i fråga efter fråga, men något tydligt fokus på problemet Ohly blev det inte. Det är märkligt med tanke på att Vänsterpartiets verklighetsfrämmande ståndpunkter - vad gäller allt från betygen, vinster i välfärden och skattehöjningar till Afghanistaninsatsen - utgör de rödgrönas akilleshäl i valet.
Men inte heller de rödgröna fick debatten dit de ville. Svartmålningen av det ekonomiska läget blir allt svårare att hålla fast vid när alla kurvor vänder uppåt igen och Sverige utmärker sig som bäst i klassen i flera viktiga avseenden. Arbetslösheten är inte längre högre i Sverige än i resten av EU, utan lägre. Och budgetunderskottet är så blygsamt att andra västländer torde vara gröna av avund.
Berättelsen om en regering som har misskött den ekonomiska krisen och låtit underskotten och arbetslösheten dra iväg saknar helt enkelt trovärdighet.
Att prata om växande klyftor är inte heller alldeles enkelt när man, som de rödgröna, kritiserar regeringen för att den har sänkt skatten för låg- och medelinkomsttagare med en hel månadslön om året.

Regeringens svagaste punkt är utan tvekan den fiaskoartade hanteringen av a-kassan. Det blev tydligt i debatten när de borgerliga partierna i princip gick i opposition mot sig själva och krävde en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Men inte heller detta trumfkort förmår de rödgröna använda sig av, eftersom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i grunden försvarar dagens ordning.
De rödgrönas retorik appellerar säkert till människor som känner sig otrygga i dagens Sverige. Människor som ser med oro på förändringarna i ersättningssystemen och ingalunda upplever att krisen har blåst över.

Men när det gäller den egna politiken är oppositionen förbluffande tunn med tanke på att det snart bara återstår ett halvår till valet. Vad ska de rödgröna göra för att minska arbetslösheten bland invandrare? Bygga ut välfärden, att döma av Ohlys svar. Och för att minska ungdomsarbetslösheten? Satsa på klimatinvesteringar, om man ska tro Peter Eriksson.
De rödgröna har mycket kvar att bevisa. Gårdagens debatt vanns av alliansen, trots att Fredrik Reinfeldt medvetet stod tillbaka och gav utrymme åt Göran Hägglunds långrandiga utläggningar.