Fårö Kyrka, invigd på 1300-talet. Den som får för sig att klatscha till dessa väggar kan nog räkna med att få spela schack med Ingmar Bergman, som här vilar. Foto: ROGER VIKSTRÖMFårö Kyrka, invigd på 1300-talet. Den som får för sig att klatscha till dessa väggar kan nog räkna med att få spela schack med Ingmar Bergman, som här vilar. Foto: ROGER VIKSTRÖM
Fårö Kyrka, invigd på 1300-talet. Den som får för sig att klatscha till dessa väggar kan nog räkna med att få spela schack med Ingmar Bergman, som här vilar. Foto: ROGER VIKSTRÖM
Madonnabild från 1200-talet från Slite kyrka, Gotland. Foto: REFOT / REFOTMadonnabild från 1200-talet från Slite kyrka, Gotland. Foto: REFOT / REFOT
Madonnabild från 1200-talet från Slite kyrka, Gotland.  Foto: REFOT / REFOT
Medeltida kalkmålning, Elmelunde Kyrka, Danmark. Foto: LASSE OLSON / EXPMedeltida kalkmålning, Elmelunde Kyrka, Danmark. Foto: LASSE OLSON / EXP
Medeltida kalkmålning, Elmelunde Kyrka, Danmark. Foto: LASSE OLSON / EXP
Susanna Birgersson

Kan samtiden sluta kladda på vår historia?

Publicerad

De moderna flosklerna står i vägen för mötet med den medeltida människan.

En del åker till Gotland för politikveckan i Almedalen. Det har jag slutat med. Mingel, snabba analyser och överfulla pressrum var visst inget för mig. 

Numera åker jag i stället till kalkstensön i början av sommaren när husen fortfarande kan hyras till halvpris, för att njuta av orkidéerna och syrenhäckarna, de säregna ortnamnen och, framför allt, av de medeltida kyrkorna: gotiska stenportaler, månghundraåriga välbevarade glasmålningar och inmurade romanska stenreliefer.

För varje ny kyrka lär jag mig att ännu mer uppskatta skönheten i dem jag tidigare sett. Det är väl så känslan för det vackra utvecklas. Men starkare än skönhetsupplevelsen är viljan att förstå vilka slags människor som byggde dessa kyrkor. 

Hur var livet för en gotländsk bonde, fiskare eller handelsman på 1100-talet? Hoten om missväxt och sjukdom, krig och plundring var naturligtvis ständigt överhängande. 

Ändå fanns energin och beslutsamheten att bygga magnifika kyrkor i var och varannan by, och på minst två platser – detta är nästan det mest fascinerande – förmå bysantinska konstnärer att hjälpa till med utsmyckningen. 

Var det under handelsresor till Novgorod som kontakten tagits månntro?

Nutidsklotter direkt på kyrkoväggen?

Till Garde kyrka åkte jag häromveckan för att titta på några sådana målningar. Stillsamma helgon med utsökta anletsdrag, långt från de burleska smådjävlar som lokala konstnärer flera hundra år senare prydde kyrkorna med.

Men i år hade samtiden varit framme och klottrat i Garde. På ett anslag kunde man läsa om hur kyrkan alltid har varit en ”mötesplats”. På 1200-talet liksom nu. Här kan man sitta ner, blunda, lyssna till tystnaden. ”Upplevelsen och tankarna är dina egna. Låt dem komma!” 

Därefter följde en presentation av ett uppklistrat modernt konstverk i något slags försök till medeltidsstil. Målningen föreställde en präst som håller ut sin hand över vad som ser ut som flyktingar från ett förlist fartyg. 

Besökarna upplystes också om att konstnären bett om lov att måla direkt på väggen men fått nej. Tänka sig.

Samtiden som babblande linslus

Det är som om samtiden lider under tvångstanken att den alltid och överallt måste manifestera sig själv. När jag åker till Garde är det ju för att jag söker något annat, något annat än det jag ständigt möts av i min vardag, något annat än det där som dagligen massproduceras i min egen hjärna. 

Nutida låtsaskalkmålningar hjälper mig inte att förstå originalen. Tvärtom, kan man säga. Upplysningen om att jag befinner mig på en ”mötesplats” skapar inga möten, uppmaningen att lyssna till tystnaden skänker inte precis någon inre frid. 

Samtidsuttrycken finns runt oss hela tiden och minsta motståndets lag manar mig att se nyproducerade tv-serier präglade av 2000-talets värderingar, framför att besöka de etruskiska samlingarna på Glyptoteket. Den gör att jag hellre umgås med tankar liknande mina egna än försöker förstå medeltida poesi och filosofi. Men det är när denna lag trotsas som världen kan vidgas en aning för oss, på det hela taget, väldigt små människor.

Om man fick önska sig något av en kulturpolitik, vore det att den insikten fick vara vägledande i hanteringen av den bit av världskulturarvet som Sverige har fått att förvalta. 

 

Läs också:

Vikten av att vara vuxen, värdig och välklädd 

Jag flyttar inte hem till vårdkrisens Sverige

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Susanna Birgersson är fristående kolumnist.

Följ Expressen ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag