"Bilhandlare" säger man ibland om dubiösa säljartyper. Ett mer relevant skällsord i dag skulle vara "behandlare". Branschen för behandlingshem består alldeles för ofta av rena geschäftet, bekostat av skattemedel.
Expressen publicerade i går en artikel av frilansjournalisten Mikael Funke. Den handlar om hur kommuner fortfarande placerar narkomaner på Narconon, ett behandlingshem utanför Eslöv som bygger på sekten scientologernas ideologi. Detta trots att SVT:s "Uppdrag granskning" uppmärksammade skandalhemmet hösten 2008.
Texten skulle ursprungligen ha tryckts i tidningen Aluma. Men utgivaren vågade inte efter att ha blivit kontaktad av flera personer med koppling till Narconon, som försökte stoppa eller ändra reportaget.
Det är mycket riktigt en obekväm artikel, som avslöjar att kommuner struntar i kända missförhållanden.
Narconons idéer går bland annat ut på att man ska basta i timtal, samtidigt som man äter stora mängder vitaminer. Kurserna för de intagna bygger på scientologernas grundare L Ron Hubbards suspekta läror.
Men kommunerna som anlitar hemmet, till en kostnad av 1450 kronor om dagen per person, tycks inte bekymra sig.
"Det finns de som blivit drogfria där, ibland på helt outgrundliga vägar", säger en tjänsteman på Malmö kommun. Alltså: betala, blunda och hoppas på det bästa. Ja, outgrundligt är det. Behandlingen följer inte socialstyrelsens riktlinjer - som för övrigt kom till stånd så sent som 2007 - men det är kommunerna själva som avgör vilka hem de vill använda.
Behandlingsindustrin har många gånger blivit en avstjälpningsplats för missbrukare, psykiskt sjuka och besvärliga unga. Kommunen skickar "problemet" vidare och behöver sedan bara betala fakturan. I andra ändan finns en lukrativ bransch, där tillsynen är svag. Ibland obefintlig.
Statens institutionsstyrelse, SiS, har visserligen skärpt sina kontroller, men de granskar bara sina egna hem. Det finns därutöver en rik flora av främst privata HVB-hem (hem för vård eller boende) där kommunens socialnämnd längre har burit ansvaret för att kvaliteten synas löpande.
Hemmen ska enligt lag inspekteras regelbundet. Men granskningar av länsstyrelserna har i sin tur visat att inspektionerna ofta uteblir eller är slarvigt utförda.
Därför kan behandlingshem med allsköns flummiga idéer, utan utbildad personal, år efter år leva gott på kommunala placeringar. Det är skamligt att utsatta människor, frivilligt och ibland med tvångsmedel, kan skickas i armarna på kvacksalvare. Nu är det Socialstyrelsen som har tillsynsansvar. Den måste ta ansvar för att HVB-branschen styrs upp.
Inte ett öre ska kunna gå till missbruksvård som bedrivs med exempelvis scientologiska metoder.
