Äntligen! Världens äldsta statliga myndighet för filmcensur, Statens Biografbyrå, ska avskaffas och med den filmcensuren.
Den som är över 15 år ska med andra ord inte längre kunna hindras från att se vissa filmer eller filmklipp.
Filmcensuren har förstås sedan länge förlorat all reell betydelse. Vem bryr sig om att svenska statens tjänstemän förbjudit en film när den med några klick ändå går att skaffa på internet?
Men förslaget handlar om mycket mer än att en i praktiken betydelselös lag avskaffas:
- Det nya är att det allmänna aldrig kommer att hindra visning av film. Den nuvarande lagen är en begränsning av mötes- och yttrandefriheten, något som kräver mycket starka skäl, konstaterade utredaren Marianne Eliason i en intervju i SvD samband med att utredningen presenterades.

Kanske skulle kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth visa filmcensurutredningen för sin kollega, infrastrukturminister Åsa Torstensson.
För medan censuren försvinner på ett område är Torstensson och hennes kollegor runt om i EU pigga på att återinföra den på andra.
En del av EU:s omdiskuterade telekompaket handlar om möjligheten för nätleverantörer, som Comhem och Telia, att bestämma vilka hemsidor vi ska få besöka.
Till viss del sker det redan genom exempelvis polisens barnporrfilter. Det kan låta okontroversiellt. Men när man betänker att spärrlistan upprättas utan någon som helst rättslig prövning blir det hela minst sagt grumligt ur ett yttrandefrihetsperspektiv.
Om nu internetleverantörer som Comhem och Tele2 fritt ska få välja bort misshagliga sidor från nätet kan man se risken för såväl kommersiella hänsyn som blockering av konkurrenter och politisk censur. Det senare kan handla om sånt som porr, fildelningsnätverk eller varför inte utländska nätapotek och spelsajter.

Men det handlar inte bara om denna typ av privatiserad, och därmed helt rättsosäker, censur. Det faktum att tanken på statlig nätcensur inte ligger långt borta illustreras inte minst av den statliga spelutredningen som på fullaste allvar kan tänka sig att blockera nätanvändares tillgång till utländska spelsajter, något som för övrigt redan sker i Italien.
Politiker som aldrig någonsin skulle stoppa utgivningen av Expressen, eller störa medborgarnas tillgång till telefoni, saknar plötsligt alla hämningar när det gäller yttrandefriheten på internet.
Men censur är censur, oavsett om det handlar om vad som visas i biosalonger, står i tidningar eller finns på nätet.