Finansminister Anders Borg berömmer sig över att ha ordning och reda i statens finanser. Och det stämmer i stort. Men på en liten punkt har regeringen misslyckats monumentalt. Det handlar om statens bidrag till de kommuner som går i hyresborgen för medborgare med svag ekonomi.

Kommuner som söker bidraget får 5 000 kronor per person som de garanterar hyran för under ett halvår. Men det är inte bara att söka och få pengar på kontot. Bidraget ska administreras av statens bostadskreditnämnd. Det kostade i fjol 7 700 kronor per ärende.

Alltså, en gång till. Det kostar staten 7 700 kronor att skicka 5 000 kronor i kommunalt hyresbidrag. Och det har varit värre. 2009 var den administrativa styckkostnaden 10 300 kronor.

Nu är det tack och lov inte så många kommuner som söker pengarna. De flesta räknar snabbt ut att bidraget är olönsamt; det kräver ju kommunal arbetstid också. Så sedan bidraget infördes 2007 har det bara delats ut 729 garantibelopp.

Finansminister Anders Borg borde aldrig ha gått med på att införa detta kristdemokratiska bidrag eftersom det redan från början var uppenbart att det skulle kosta mer än det smakar. Men gjort är gjort.

Då är den stora gåtan en annan – varför låter han detta demoraliserande slöseri fortsätta? Okej, eftersom så få – av lätt insedda skäl – söker om pengarna blir den totala summan blygsam.

Men ändå – 2,2 miljoner kronor i statsbyråkrati för att betala ut 1,3 miljoner är så långt ifrån ordning och reda man kan komma.

Hyresgarantibidraget är långt i från den enda pluttpolitik regeringen ägnar sig åt.

Europaminister Birgitta Ohlsson (FP) vill ha mer debatt om EU:s framtidsfrågor: tillväxt, demokrati, utvidgning och reformer av arbetssätt. Hur få till det? Vifta med statliga bidrag, förstås.

Ideella föreningar och stiftelser kan fram till den 15 oktober söka debattbidrag. Tre miljoner finns att dela på för dem som vill ta fram rapporter, skriva debattartiklar, ordna seminarier och konferenser. Regelverket finns i SFS 2012:409. Till exempel: 8 § Ansökan om bidrag ska göras skriftligen. Ansökan får överföras elektroniskt till ungdomsstyrelsen.

Det kommer att kosta att administrera dessa ansökningar. Men det är ändå inte det värsta. Det är tanken att medborgarna ska mutas att diskutera de ämnen regeringen finner angelägna. Och vi vet rätt väl vad som händer då.

Någon ger en kompis med pengabehov några månadslöner för att tota ihop en studie, andra ser fram emot umgänge med lunch, trerätters och övernattning då man för skams skull pratar lite EU. Varför inte i Bryssel? Eller Strasbourg?

Förtroendevalda och stadsråd ska tala politik.

Det är fint att vara pratpolitiker, att resonera och argumentera. Man måste inte sätta pengar i form av anslag och bidrag bakom orden.

De små pekuniära aptitretarna har en tendens att växa i munnen. I bästa fall får medborgarna bara kväljningar.