Israel funderar på att kalla hem sin ambassadör från Sverige, säger vice utrikesminister Daniel Ayalon. Det är en av de starkaste diplomatiska protestmarkeringar ett land kan göra, avsedd som svar på extremt fientliga uttalanden.
Nu påstås det vara en reaktion på utrikesminister Carl Bildts förslag om att både israeler och palestinier bör samarbeta med processen kring FN:s så kallade Goldstonerapport.
Rapporten undersöker misstänkta övergrepp under striderna i Gaza vid årets början. På 452 faktaspäckade sidor anklagas såväl Israel som Hamas för att ha åsidosatt krigets lagar. I Israels fall bland annat genom att bomba avloppssystem och andra mål utan militär betydelse, och för attacker på palestinska civila, medan Hamas kritiseras för sin raketterror mot israeliska bostadsområden och mord på politiska motståndare. Ingendera sidan har seriöst utrett brotten.
Richard Goldstone är en av världens mest erfarna folkrättsjurister, tidigare chefsåklagare vid krigsförbrytartribunalerna i ex-Jugoslavien och Rwanda. Hans arbete stöds av bland annat Amnesty, Human Rights Watch och flera israeliska och arabiska människorättsorganisationer. Carl Bildt är med andra ord i gott sällskap när han beklagar hur Israel avspisat Goldstones arbete:
- Det är en oberoende rapport, det är en allvarlig rapport och den måste få en allvarlig behandling.
I stället har Israel valt att smutskasta Goldstone, som anklagas för antisemitism, medan premiärminister Netanyahu hotar med att hela fredsprocessen är över om rapporten skulle tas upp till behandling inom FN.
Det innebär inte bara en osmaklig och farlig devalvering av antisemitismbegreppet. Det är framför allt ett genomskinligt politiskt knep - anfall som bästa, eller i det här fallet enda, försvar.
Ayalons utbrott är typiskt för hur den nuvarande israeliska regeringen bedriver utrikespolitik. Efter Aftonbladets eländiga konspirationsreportage om påstådd israelisk organstöld har regeringen Netanyahu ägnat sig åt ett envist diplomatiskt krypskytte mot Sverige. Den gången dirigerade utrikesminister Lieberman all eld mot Sveriges regering, snarare än mot tidningsledningen; det var naturligtvis ett medvetet val.
Nu sker det igen: Israels regering försöker trissa upp en internationell rättssak till bilateral kris, för att på så vis undfly sakfrågan, Goldstonerapporten.
Men en ockupationsmakt som fyrar av brandbomber mot tätbebyggda bostadsområden och flyktingläger kan knappast hävda att omvärldens kritik är huvudproblemet.
Den här typen av diplomatiska råskinnsfasoner får inte belönas, och Carl Bildt bör inte vika en tum.
