Efter många års hetsig debatt kommer huvudstaden alltså att följa Malmö, Lund och många andra nordiska och europeiska städer. Försöket med sprutbytesprogram kommer att pågå under fyra år. Beslutet att tillåta rena sprutor kommer inte en dag för tidigt.

Men alla hoppar inte av glädje. I SVT:s morgonsoffa satt i går Per Johansson, generalsekreterare för Riksförbundet narkotikafritt samhälle, och beklagade sig.
När programledaren upprepade frågan "men om sprutbyten räddar liv då?" blev svaret svajande. Johansson medgav motvilligt att om sprutbyten skulle rädda liv, skulle han "vara tvungen" att ompröva sin hållning. Med tillägget: även om det inte skulle "kännas kul".
"Kännas kul". Hur kan det inte "kännas kul" om människoliv räddas? Så kan man bara säga om man vägrar ta in kunskap och argument som sticker hål på ens rigida världsbild.
Det finns gott om dogmatiker av Johanssons typ i narkotikadebatten. Det vet förstås landstingsborgarrådet Filippa Reinfeldt (M), som in i det sista har försökt bromsa beslutet i Stockholm. Reinfeldt fick till en minoritetsåterremiss för några veckor sedan, men till ingen nytta.
Kollegorna i landstingsfullmäktige stod på sig. Inte minst Birgitta Rydberg (FP), som har vågat ompröva sitt tidigare motstånd. Det gör nämligen många som sätter sig in i frågan.

Alternativet till rena sprutor är inte vackert och tål att upprepas. När missbrukare delar sprutor med varandra sprids livshotande, plågsamma sjukdomar som hiv och gulsot. Det är därför nästan alla länder inom EU har infört sprututbytesprogram. Här hemma är numera både socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Statens folkhälsoinstitut inne på samma linje.
Alltfler inser att ett ensidigt strafftänkande inte fungerar mot missbruket. Sprutnarkomaner är slavar under knarket, deras missbruk har passerat all form av fri vilja. Att förvägra missbrukare rena sprutor är alltså i praktiken ibland ett dödsstraff.
Det är glädjande att Stockholm tänkt om. Stadens missbrukare kommer att få byta använda sprutor mot nya. Kanske kan de i framtiden få sår omlagda, bli vaccinerade och testade mot olika sjukdomar. De får kontakt med missbruksvården.

I bland annat Danmark får numera de mest belastade missbrukare av heroin statligt subventionerad narkotika. Om det fungerar bra i Danmark och andra länder - om missbrukarna hjälps och brottsligheten sjunker - finns inget skäl för Sverige att tveka i den frågan heller.
Till och med republikanernas Sarah Palin har numera vågat antyda att "war on drugs" - kriget mot narkotikan, som lätt glidit över till att bli kriget mot narkomanerna - inte är en så lyckad strategi. Om konservativa politiker i USA kan ompröva tidigare dogmer undrar man vem som inte borde kunna det.
I fyra år har nu landstingen i Sverige haft möjlighet att införa sprutbytesprogram på eget initiativ. Varför har inte fler landsting än Skåne och Stockholm nappat? Att det "inte känns kul" är inte ett argument, när alternativet är att människoliv går till spillo.