Centerpartiet är inte bara i full färd med att välja ny partiledare, utan partiets politik på flera områden står också inför revidering. Enligt partisekreterare Michael Arthursson är integrationspolitiken högt på prioriteringslistan.
Centerpartiet vill att Sverige ska bli ett lyckat invandrarland, samtidigt som man säger sig ha svårt för särlösningar. Därför ska bland annat instegsjobben skrotas, om partiledningen får som de vill.
Ett instegsjobb innebär en subventionerad anställning. Alla arbetsgivare som anställer en nyanländ invandrare kan få 80 procent av lönen i bidrag, dock max 800 kronor per dag. Instegsjobbet ska vara kopplat till SFI-undervisning och får gälla under max två år.
Det är bra att Centerpartiet har tänkt om. Det är fel att ha arbetsmarknadspolitiska särlösningar av det slaget. Instegsjobben har inte varit någon framgång, annat än för den arbetsgivare som under två års tid fått billigare arbetskraft. Lösningar på arbetslösheten måste vara generella, inte baserade på etnicitet.
Dessutom berör instegsjobben inte särskilt många. Enligt arbetsförmedlingen handlar det om ungefär 3 000 personer i dag.
Centerns partiledning säger sig nu vara emot dylika särlösningar. Men efter slopat instegsjobb verkar den principiella hållningen som bortblåst. Istället för de misslyckade instegsjobben föreslår Centerledningen nystartsjobb, där arbetsavgiften ska subventioneras till hälften. Detta ska kombineras med nystartszoner, alltså vissa bostadsområden med skatterabatter.
Det är inte lätt att hänga med i den tankebanan. Om en subvention på betydande 80 procent av lönekostnaden inte har visat sig vara särskilt effektiv - varför skulle en betydligt mindre subvention, och den på arbetsgivaravgiften, plötsligt ge resultat?
Vad tanken bakom nystartszonerna är visar Michael Arthursson med önskvärd tydlighet när han lyriskt deklarerar att Centern minsann gärna ser svenska China Towns och Little Italys växa fram. Tillsammans ger dessa två förslag en mer långtgående särpolitisk lösning än de instegsjobb partiet säger sig både vilja motverka och starkt ogilla.
Det får gladeligen växa fram både China Towns och Little Italys. Men bara om det sker spontant. Partipolitiska styrelser är förmodligen de sämsta tänkbara institutionerna att bestämma hur, var och när detta ska ske. Och på arbetsmarknaden ska samma villkor gälla för såväl svensk som invandrad arbetskraft.
Det märks att partiet är förarlöst. Att i ena stunden avfärda arbetsmarknadspolitiska särlösningar för att i samma andetag föreslå ännu fler indikerar en ideologisk kompass i spinn. Att få kontroll på den kompassen och staka ut en tydlig politisk linje blir en viktig uppgift för nästa partiledare, oavsett vem det kan tänkas bli.
