Johan Persson och Martin Schibbye åkte till Ogadenprovinsen för att kunna berätta förtryckta människors historier. De ville avslöja sanningar som Etiopiens regim gör allt för att dölja. Det ska ha handlat om sambandet mellan oljeindustrin i landet, som Carl Bildts gamla bolag Lundin Petroleum varit en viktig del av, och övergrepp mot civila. Ingenting talar för något annat än att svenskarna var ute på ett viktigt och legitimt journalistiskt uppdrag.
Därför är det naturligtvis stötande att Schibbye och Persson nu tvingas erkänna sig skyldiga till terrorbrott. I går meddelades att svenskarna i stället för att överklaga domen ber den etiopiska regeringen om nåd. Benådningen kräver ett knäfall. Men det är också den bästa, och enligt experter den enda, vägen till en snabb frigivning från det förskräckliga Kalitafängelset utanför Addis Abeba, där så många regimkritiker har fastnat.

Eftersom Etiopien inte är en rättstat, och processen mot svenskarna uppenbart är politisk, finns det ingen anledning att tro att en högre instans skulle underkänna domen mot svenskarna.
En överklagan kunde ha slutat med en ännu hårdare dom, efter en förlängd tid i plågsam fångenskap.
I den verklighet som Johan Persson och Martin Schibbye hamnat , har principer inget värde. Det är frustrerande att svenskarna måste böja sig för en förtryckarregim men det är i Etiopien de befinner sig, och i premiärminister Meles Zenawis händer som deras öden vilar.
Rent känslomässigt hade det varit skönt att höra Sverige konfrontera regimen i Addis Abeba, men det hade knappast förändrat någonting till det bättre.
I och med journalisternas nådeansökan vidtar nu en medlingsprocess där diplomatin spelar en viktig roll. Det faktum att Carl Bildt och regeringen utåt har hållit en låg profil i ärendet bör underlätta förhandlingarna. De som påstår att utrikesministern, på grund av tidigare förehavanden, är ointresserad av svenskarnas sak har inga belägg för sina anklagelser. Ingenting tyder i dagsläget på något annat än att UD gör och har gjort sitt yttersta.

Även USA, vars Etiopienambassadör närvarade vid rättegången, har engagerat sig. Det är positivt. Etiopien har ett intresse av att svenskarna försvinner ur landet. Deras närvaro riktar nämligen onödigt mycket uppmärksamhet mot situationen i Ogaden. Genom att möta svenskarnas ånger med nåd kan Etiopien lösa situationen utan att tappa ansiktet. Den etiopiska regimen har ömma tår och stark känsla för sin självständighet. Det måste Sverige anpassa sig efter.
Det kommer så småningom att finnas gott om tid till diskussionerna om pressfrihet och mänskliga rättigheter.
Men först och främst måste Johan Persson och Martin Schibbye komma hem. I och med deras beslut i går har den dagen förhoppningsvis kommit närmare.