Är Jonas Sjöstedt verkligen ett hot mot Håkan Juholt? Det har lekts entusiastiskt med den hypotesen. Bakgrunden är förstås krisen för Socialdemokraterna, som gör oss alla till förvirrade kartläsare. Men den ökade personfixeringen spelar säkert också in.
Hur viktig är partiledaren inom svensk politik? Traditionellt brukar man säga: "inte viktig alls, svenskar röstar efter politik, inte person". Men detta kan ha förändrats i takt med just ökad personfixering och partiernas samling vid mitten. Statsvetare Jenny Madestrands artikel i Svenska Dagbladet i lördags illustrerar osäkerheten. På ett ställe skriver hon att "svenska väljare kan uppskatta karismatiska och emotionella politiker, men lägger sin röst på den svalare och förnumstigare typen." Slutknorren i artikeln är dock att "vi vet ju alla hur det ligger till med partiledareffekter i svensk politik; de är i regel låga eller obefintliga".
Madestrands huvudtes är dock att Jonas Sjöstedt har de kvaliteter som svenskar gillar: "kunnig, kompetent, seriös och just trovärdig". I går höll han sitt linjetal. Han framstod framför allt som - vänsterpartist.
Han må vara fri från Ohlys kommuniststämpel, men han är socialist. Han säger saker som: "Kapitalismens kris kräver socialistiska lösningar", "socialismen är för oss inte en avlägsen utopi" och "vi är det socialistiska alternativet i svensk politik - och tvivla inte om det, vårt mål är den demokratiska socialismen."

Det är förstås tveksamt om en stor del av svenska folket vill åka med på det socialistiska lyckotåget. Ett skäl till Gudrun Schymans framgångar var att varken hon själv eller någon annan tog henne på allvar som socialistiskt hot mot den svenska modellen.
Å andra sidan var Sjöstedt inte särskilt radikal när han talade om hur han, medelst socialism, vill få bukt med kapitalismens kris. Hans idéer för att stabilisera finansmarknaderna - högre kapitaltäckningskrav för bankerna, förbud mot vissa finansiella instrument och skatt på finansiella transaktioner - hörs från många politiker i dag. Inte för att de vill införa socialism, utan för att de vill rädda det kapitalistiska systemet.
Sjöstedt var svepande, men Ohlylik, när han talade om full sysselsättning. Det ska investeras i infrastruktur. Arbetsrätten ska värnas. "Lönedumpning" förbjudas. Fler anställda i offentlig sektor. Högre skatter. Intet nytt under solen.
Han vill ha en skärpt miljöprofil. Utmärkt. Reinfeldts gröna tröja gömdes längst in i garderoben så fort det inte var hett att vara grön, längre. Regeringen behöver allt motstånd den kan få i klimatfrågan. Men frågan är om ett grönt V kan sno röster från MP.
Är Jonas Sjöstedt ett hot mot S? Vi får se hur han låter när han inte bara talar till de egna. Och till sist hänger all väljarframgång främst på konsten att definiera samhällsproblem och att ha lösningar som låter attraktiva och genomförbara.