Den som bilsemestrar sig igenom Danmark, Tyskland och Holland kommer att se framför allt två saker. Det första är bilar. Det andra är vindkraftverk. De sistnämnda ser man överallt. Som uppochnedvända sjöjungfrur ute i havet. Som gråvita klasar vid horisonten. Som ensamma semaforer på öppna fält. Eller som respektingivande bjässar av järn och muttrar alldeles intill vägarna.
Danmark, Tyskland och Holland är mindre till ytan än Sverige. Och mycket, mycket mer tätbefolkade. Men när man följer vindkraftsdebatten i svenska medier kan man lätt få intrycket att Sverige är en minimal nationalpark med folktätheten hos en indisk buss i rusningstid.
Planerade vindkraftverk framställs ständigt som ett fruktansvärt hot mot någon eller något. De förändrar utsikten. De låter. De lyser. De dödar fåglar. De får Gripenplan att uppföra sig förvirrat (vilken chock!). Och de hotar turismen.
Varför är vindkraft så problematiskt i Sverige?

I gårdagens Expressen skrev Elisabet von Brömsen, ordförande i Föreningen svenskt landskapsskydd, en debattartikel som ger intressanta ledtrådar. von Brömsen hävdar att vindkraft är en typiskt manlig företeelse. Män bygger skrikiga fallossymboler av betong och järn som inkräktar på "den orörda naturen". Och "den orörda naturen" är kvinnornas domän. Samt födkrok. Hon exemplifierar med ridskoleverksamhet, pensionat och konsthantverk. Och hon är särskilt upprörd över att "vackra Österlen" ska utsättas för vindkraft eftersom "gårdsbutiker och serveringar riskerar att få stänga och turismen att upphöra".
von Brömsen ska ha höga stilpoäng för att hon använder genusperspektivet så listigt, men man kan vända på steken. Det gör Wanja Wallemyr, ordförande för Qvinnovindar, på dagens debattsida. Hon ser vindkraften som en bransch där kvinnor kan ta sig in och få makt.
Dock, det riktigt intressanta i von Brömsens artikel är idén om att det finns en orörd natur som måste värnas. Hon är förstås inte ensam om att se det så. Det är ganska typiskt svenskt.
Men i själva verket finns det förstås inget sådant som orörd, statisk natur. "Naturen" är det ständigt föränderliga resultatet av människors, djurs och växters framfart och av jordens och universums krafter.

Människans påverkan har på mycket kort tid fått stora och negativa konsekvenser för natur och klimat, så är det. Nu gäller det att rädda vad som räddas kan. von Brömsen påstår att vi inte behöver vindkraft eftersom "svensk el redan är koldioxidfri". Ja, vatten- och kärnkraft kan klassas som koldioxidfria. Men båda dessa källor kräver ju ingrepp i naturen: exploatering av älvar, uranbrytning och avfallslagring. Ingenting är gratis.
Invändningar mot vindkraftens effektivitet är relevanta, men estetiska och naturlyriska, för att inte säga lätt nationalromantiska argument, kan inte få stå i vägen för en energikälla med så relativt liten miljöpåverkan.
Det vore helt enkelt väldigt snurrigt.