Det var Göran Perssons regering som 2004 utsåg Marianne Samuelsson till landshövding på Gotland, vilket visade sig vara ett stort misstag. Samuelsson hade varit språkrör för Miljöpartiet och utnämningen var ett tack för hjälpen till MP.
Persson blev under sin statsministertid svensk mästare i att missbruka utnämningsmakten för statliga toppjobb. Politiska tjänster byttes mot statliga tjänster och misslyckade statsråd fick åka gräddfil till landshövdingsposten.
Alliansen gick till val 2006 på att röja upp i detta närmast korrupta system. Rekryteringsprocessen har också blivit öppnare. En del tjänster annonseras ut och man skriver numera kravprofiler för tjänsterna. Andelen kvinnliga chefer har ökat markant.
Nog har det blivit bättre, men mer krävs för betyget godkänt.
Gotland fick i går en ny landshövding. Tjänsten hade inte annonserats ut, men en del hoppfulla kandidater hade ändå skickat in ansökningshandlingar, såsom historikern Dick Harrison. Med Cecilia Schelin Seidegård får Gotland en kompetent landshövding som uppfyller grundlagens krav på "förtjänst och skicklighet", det vill säga att kompetens ska gå före partibok.
Schelin Seidegård har bland annat varit sjukhus-vd för Karolinska, men tvingades bort från sin tjänst efter det att alliansen vunnit landstingsvalet i Stockholm 2006. Det har sagts att Filippa Reinfeldt & Co i landstingsledningen absolut inte ville ha någon vd som utsetts av Socialdemokraterna. Det är i så fall också ett missbruk av utnämningsmakten.
Liknande anklagelser kommer från Vattenfalls tidigare styrelseordförande Dag Klackenberg. Han hävdar att han fick sparken på grund av att Maud Olofsson trodde att han var "socialdemokrat". Är han bara bitter, eller ligger det någon sanning i detta? Det lär vi aldrig få veta, trots Maud Olofssons gamla attack på Socialdemokraternas "korrupta" utnämningspolitik.
Regeringen lever inte riktigt som man lärde före valet, och det är bara att instämma i en del av den kritik förre S-ministern Sven-Erik Österberg riktade mot regeringen på gårdagens DN Debatt.
Men det blir trångt i kön bland hycklarna när Österberg stämplar Alliansen som hycklare. Österberg har ju som Perssons minister personligen varit med och kört ett slutet nepotistiskt system.
Hur många statliga chefstjänster annonserade statsrådet Österberg själv ut? Jo, noll.
Det är naturligtvis välkommet att S-syndarna vaknar. Österberg har rätt i att regeringens förslag om automatisk hemligstämpel av ansökningshandlingarna borde ändras till att det är sökanden som begär att namnet inte ska bli offentligt. Den ändringen borde Alliansen i riksdagen kunna ställa upp på.
Till sist: Självklart ska vi inte ha något yrkesförbud. Även dugliga politiker ska kunna få statliga toppjobb.
Varje ansvarigt statsråd borde också vara tvunget att komma till riksdagen och redovisa hur och varför just den personen fick det specifika jobbet. Insynen skulle bli större och missbruket av utnämningsmakten mindre. Någon däremot?
