"Vad är det du insinuerar!?" utropade Sofia Arkelsten, Moderaternas partisekreterare, när hon intervjuades i Ekots Lördagsintervju nyligen.
Det är inte ofta man hör politiker ersätta politisk argumentation med moralisk indignation i detta program, men Arkelsten hade inga hållbara argument.
Ämnet var partibidrag. Vid sidan av de offentliga partibidragen - skattemedel - får partierna privata bidrag från organisationer, företag och privatpersoner. I de flesta demokratier måste privata bidrag redovisas öppet: vilka har donerat och hur mycket?
Så icke i Sverige. Vi har fått kritik, både från Europarådets "grupp för bekämpning av korruption" och från Transparency International. Och nu har en majoritet av riksdagspartierna kommit fram till att man borde lagstifta om större öppenhet.
Men Moderaterna och Sverigedemokraterna tvärvägrar. SD:s skäl för att hålla tyst om sina donationer behöver man väl inte vara kärnfysiker för att förstå, men varför mörkar Moderaterna?
Sofia Arkelsten gav det vanliga svaret: Moderaterna värnar valhemligheten. Människor som stödjer partiet ekonomiskt ska inte behöva skylta med sina sympatier.
Det argumentet håller inte. Vad som har föreslagits är att bidrag på över 20 000 kronor ska offentliggöras. Den som är entusiastisk nog att donera över 20 000 får allt leva med att hans eller hennes partisympatier blir offentliga. Här väger valhemligheten lätt jämfört med vikten av att ha ett partifinansieringssystem som är öppet, motverkar ekonomisk korruption och misstankar om korruption.
Det var när intervjuaren Tomas Ramberg skissade ett hypotetiskt scenario, där en person som donerar en stor summa pengar sedan får en framskjuten position av partiet, som Arkelsten utbrast att han "insinuerade".
Ramberg försökte förklara att så länge Moderaterna insisterar på att mörka, vet vi ju inte att det INTE är så det går till. På det svarade Arkelsten att hon minsann litar på regeringen och lät förstå att det borde alla andra också göra.
Är det en rimlig ordning? Det dominerande regeringspartiet mörkar, men förväntar sig att folket ska tro på dess "hedersord"? Och om folket inte gör det, blir regeringspartiet - förolämpat?
Intressant hållning, men inte påfallande demokratisk.
Moderaternas valhemlighetsargument försvagades ytterligare när Arkelsten inte ville tala om hur stort det största enskilda bidraget är eller hur många bidrag som är större än 20 000 kronor. Varför? Det är klart att statistik inte hotar någons valhemlighet.
Den välvilliga tolkningen av partiets hållning är att hemlighetsmakeriet är sviter från en tid då det inte var riktigt rumsrent att vara moderat, och att företrädare låser sig när ämnet kommer upp. Den mindre välvilliga tolkningen är att partiet bär på en hemlighet som skulle orsaka stor skada om den avslöjades.
Ett nyktert konstaterande är att det är falsk marknadsföring när moderater kallar sitt parti "öppet" så länge denna surdeg ligger och stinker.
