Fusk bland politiker är särskilt allvarligt eftersom det kan skada demokratin. Därför oroar uppgifterna om att kommunalpolitikern och riksdagskandidaten Mats Rudins misstänkta fiffel kanske inte är ett isolerat felsteg. Fler kan ha varit inblandade i valfusket med köpta medlemmar i syfte att klättra på de interna listorna.
Moderaterna gör bäst i att grundligt utreda vad som har hänt. Inga frågetecken får finnas kvar om inte Stockholmsskandalen ska förfölja partiet fram till valet.
Det är också viktigt att påminna om vad som är problemet i den här historien: en eller flera mindre nogräknade personer. I debatten har vissa varit snabba att skylla på personvalet som sådant. Det heter att det korrumperar. Och lockar till mygel.
Statsvetaren Tommy Möller är en av dem som uttalat sig skeptiskt till partiernas provval. Han menar att eftersom medlemmarna är få blir varje persons inflytande så stort att systemet lätt kan manipuleras. Resonemanget leder fel. Inget system är så vattentätt att det kan skydda sig mot individer som gör allt för att ta en genväg.

Vi har inte för mycket av personval i Sverige. Vi har alldeles för lite. Generellt sett är partierna rädda för att släppa ifrån sig makt genom att ge medlemmarna inflytande över vem som ska stå på listorna och på vilken plats. Få vågar låta de interna provvalen, om de har några, vara bindande. I slutändan är det nästan alltid partiledningen som bestämmer. Inte konstigt att det i dag ses som ointressant för de flesta att bli medlemmar i ett parti.
Det svaga personvalet gör det dessutom svårare för starka kandidater som har arbetat upp ett eget mandat att göra karriär. Det är synd. Politiken behöver personer som inte finner sig att bli hunsade av sitt parti.
Tyvärr har personvalsreformen som genomfördes 1998 inte blivit den förändring av partidemokratin som det var tänkt. Spärren på åtta procent till riksdagen lämnade partiernas makt så gott som oförändrad. I förra valet var det bara sex riksdagskandidater som kryssades förbi den ordning på listorna som bestämts centralt.

Riksdagsledamöterna är fortfarande mer lojalt röstboskap till partitoppen än enskilda politiker som representerar sina väljare. I höstas skrev Anne-Marie Pålsson (M) träffande att riksdagsledamöterna borde kallas "transportkompani" snarare än lagstiftare.
Propositionen om en reformerad grundlag föreslår sänkt spärr till riksdagen till fem procent, precis som man har till kommun, landsting och EU-parlament. Det räcker inte. Spärrarna måste slopas om man på allvar ska flytta makt från partierna till väljarna.
Ironiskt nog är det Moderaterna som tydligast har propagerat för ett förstärkt personval, även om de har varit dåliga på att leva upp till det i praktiken. Skammen över valfifflet får inte göra att de tappar styrfart i frågan för ett bättre personvalssystem.