Kommunpolitikern Mattias Bernhardsson i Haninge misshandlades nyligen av ett gäng skinnskallar. Han både knivskars och blev slagen i ansiktet. Mattias sitter i kommunfullmäktige för Rättvisepartiet socialisterna.
Det var en knivattack mot allas vårt hjärta: demokratin.
I skånska Vellinge fick Anders Elkewall nog. Kristdemokraten hoppade av alla sina politiska uppdrag efter trakasserier och allvarliga hot. Elkewall hade drivit frågan om att kommunen skulle ta emot ensamkommande flyktingbarn, vilket alltså inte uppskattades av en del Vellinge-bor.

Var femte kommunpolitiker har utsatts för hot på grund av sin politiska gärning under det senaste året, enligt en undersökning vid Göteborgs universitet. Politiker som tillhör Moderaterna eller Socialdemokraterna är i ännu högre grad hotade då de stora partierna styr runt om i landet.

Men allra värst utsatta är de sverigedemokratiska politikerna; mer än var tredje har hotats. I en rapport från Säpo konstateras att det finns "omfattande och systematiska hot från den autonoma miljön" mot just Sverigedemokraterna.
Våld och hot mot politiker är en direkt attack på den svenska demokratin och det borde också avspegla sig i lagstiftningen. Våren 2006 föreslog en statlig utredning särskilda och skärpta påföljder för den som begår ett brott mot politiker "eller hans eller hennes närstående på grund av förtroendeuppdraget."

Vad har då "demokratiminister" Nyamko Sabuni gjort av detta viktiga och riktiga utredningsförslag? Inget. Sabuni tycker att en sådan straffskärpning skulle innebära en särbehandling av politiker.
Ja, det är givetvis sant, men ett pseudoargument när det handlar om att skydda demokratin. Sanningen är ju att den svenska lagboken är fylld av speciallagstiftningar för olika yrkesgrupper. I dag ser lagen allvarligare på ett knivattack mot en krogvakt än mot en lokalpolitiker från Rättvisepartiet socialisterna.

Varför ska våld mot tjänstemän särbehandlas, men inte våld mot politiker, Sabuni? En viss konsekvens i argumentationen borde man kunna kräva från ett statsråd.
Dessutom är lagen i dag mycket skarpare när det gäller brott mot kungen än mot statsminister Fredrik Reinfeldt. I brottsbalken finns nämligen en paragraf om "högmålsbrott", där maxstraffet är hela fyra års fängelse.
Varför ska en icke folkvald kung ha en speciallag, men inte den förtroendevalde Mattias Bernhardsson i Haninge?

När våldsverkare från den autonoma vänstern eller extremhögern försöker tysta våra folkvalda får vi inte vara tysta. Det gäller att ta hoten och våldet mot politiker på yttersta allvar och markera detta i lagstiftningen. I ett land där både en statsminister och en utrikesminister mördats i tjänsten borde det vara en självklarhet.
Nyamko Sabuni måste backa.