Kammaråklagare Magnus Elving har beslutat
inleda en förundersökning om folkrättsbrott kopplade till Lundin Petroleum. Att ett svenskt oljebolag skulle ha medverkat till folkfördrivningar i inbördeskrigets Sudan är en extremt allvarlig anklagelse, och man kan bara applådera beslutet att utreda saken.
Affären uppmärksammas dock främst av ett annat skäl, nämligen att utrikesminister Carl Bildt satt i Lundins styrelse vid tiden. Det är oväsentligt vilken roll han spelade i styrelsen: som ledamot var han medansvarig för företagets agerande. Om Lundin Petroleum skulle fällas i domstol kan Bildt omöjligen fortsätta representera Sverige i omvärlden.
Också ur den synvinkeln är det välkommet att anklagelserna mot Lundin Petroleum utreds. Denna ledarsida har upprepade gånger kritiserat Bildts nonchalanta hantering av affären, senast 9 juni.
Samtidigt är det nödvändigt att komma ihåg att Lundin Petroleum inte har fällts, inget åtal har väckts, och varken Carl Bildt eller någon annan är misstänkt för brott. Kammaråklagare Elving noterar att den här typen av utredningar "är mycket omfattande och tar regelmässigt lång tid". Det kan alltså dröja innan eventuella misstankar framläggs, och själva rättsläget är detsamma i dag som för fyra år sen.

Saken lär dock inte få ligga i träda i väntan på att förundersökningen framskrider. Oppositionen har redan rest krav på Bildts avgång eller en "time-out", trots att han alltså inte ens misstänks för brott. Orimligt, men vi kan räkna med att de rödgröna kramar sista blodsdroppen ur Sudanfrågan innan september, i hopp om att fälla - eller åtminstone fläcka - Carl Bildt.
Det är nämligen inte så, som den socialdemokratiske statsvetaren Ulf Bjereld skrev på DN Debatt i går, att de rödgröna i utrikespolitiken funnit en vinnarfråga. Tvärtom har nästan varje utrikespolitisk debatt under mandatperioden drabbat oppositionen negativt. Orsaken är inte bara Vänsterpartiets nyanslösa politik, som skrämmer bort långt fler mittenväljare från S än den lockar till det egna partiet.
Det viktigaste skälet till oppositionens utrikespolitiska ökenvandring stavas i stället Carl Bildt, en oöverträffat tung och erfaren minister som ohotad dominerat debatten.

Sudanfrågan är Bildts enda verkligt svaga punkt. Det var omdömeslöst att sätta sig i Lundinstyrelsen när den samarbetade med mördarregimen i Sudan. Det var lika omdömeslöst att därefter vifta bort protesterna, som om detta inte vore värre än ordinarie politiska småbråk.
Även om varken Bildt eller Lundin Petroleum i dagsläget misstänks för något brott, är det klart att utrikesministern skördar vad han sått. Att försöka tiga ihjäl välgrundad kritik är orimligt, och hur som helst omöjligt eftersom oppositionen inte kommer att släppa ämnet.
Bildt måste lägga korten på bordet och uppriktigt förklara sin syn på saken. Därefter bör rättsväsendet få ha sin gång i fred.