"Ett gigantiskt fängelse". Det är vad Eritrea håller på att förvandlas till enligt en ny rapport från Human Rights Watch. Den unga nationen, så hoppfull och stolt vid självständigheten 1991, har under president Afiwerkis paranoida styre blivit en plats där man inte längre hoppas. De som vädrar sitt missnöje tenderar att fängslas eller bara försvinna.
Tusentals hålls inlåsta utan att ha åtalats eller dömts. Tortyr och tvångsarbete förekommer ofta i fängelserna vars förhållanden Human Rights Watch beskriver som "frånstötande". Det är till exempel vanligt att fångar förvaras i containrar som likt öknen kokar om dagarna men blir iskalla om nätterna.
Många försöker fly fattigdomen och förtrycket i Eritrea. Men det är farligt. Även om man lyckas ta sig över gränsen utan att bli skjuten eller tillfångatagen finns risken att myndigheterna tar ens släktingar som gisslan.
I en av det gigantiska fängelset Eritreas ändlösa celler sitter också en svensk medborgare, Dawit Isaak. Han har varit fängslad i över sju år. De flesta journalister som greps samtidigt som Isaak - i samband med regimens massiva tillslag mot oliktänkande 2001 - har dött. Det mesta som rör Eritrea är höljt i dunkel men det råder inget tvivel om att Isaaks liv är i fara. Utrikesdepartementet förblir övertygat om att den enda vägens diplomati är den tysta. Men inget händer. Isaak sitter kvar, till familjen i Göteborgs förtvivlan. Det behövs nya grepp.
Under manifestationen "En minut för Dawit" på Kulturhuset i Stockholm i torsdags föreslog Aktuellts utrikeskommentator Stig Fredrikson att kung Carl Gustaf ska engagera sig genom att skriva brev till president Afewerki. Det är en utmärkt idé, som Fredrikson lanserade i Expressen redan för två år sedan.
Det finns saker som Afewerki behöver upplysas om, enkla fakta som kungen skulle sätta särskild tyngd bakom. Exempelvis att Dawit Isaak är svensk. President Afiwerki tycks inte förstå detta, att svenska medborgare är svenskar oavsett var de kommer ifrån. Kungen kunde ta sin egen fru, vår tyskfödda drottning Silvia, som upplysande exempel. Det har tidigare visat sig att kungens auktoritet imponerar på despoter.
De tre svenska teleingenjörer som hölls fångna i Irak i början av 90-talet släpptes fria först efter att kungen vädjat till Saddam Hussein.
Enligt uppgift anser UD, i linje med sin tysta diplomati, att kungen bör avhålla sig från ärendet. Men den strategin har inte varit fruktbar och för Isaaks skull måste man pröva nya lösningar. Det faktum att kungen står ovanför den svenska politiken kan göra det lättare för Eritreas regim att lyssna på honom. Hans vädjan blir inte en del av de politiska påtryckningar som Afewerki hatar så mycket.
Kungen borde fatta pennan.