Hur står det till med åklagarväsendet i Sverige? Tar åklagarna sexköpslagen med en klackspark - och tycker de mer synd om brottslingar i dyr slips än om andra?
Påföljden dagsböter består av två komponenter. Antalet dagsböter speglar hur allvarligt ett brott är. Dagsbotens storlek speglar i princip hur stor inkomst den dömda har. Det ska svida lika mycket i plånboken för alla.
Men så fungerar det inte i praktiken, visar en undersökning av SR:s Kaliber. Var fjärde dömd betalar mindre än han eller hon borde. Och när det gäller sexköpsbrott är det särskilt illa: mer än varannan torsk får rabatt.
En av dem som kom lindrigt undan är förre kommunpolitikern utanför Stockholm. Han och fyra andra män träffades i politikerns lägenhet för att ha, som polisen uttryckte det, "gang bang" med en 17-årig flicka. Männen hade vaginal-, anal- och oralsex med flickan, en av männen var våldsam men de andra ingrep inte.
En vedervärdig historia, kort sagt. Men straffet för politikern blev ynka 1500 kronor. Han fick betala lägsta möjliga dagsbotsbelopp: 50 kronor per dag. Men kommunalrådet var naturligtvis ingen låginkomsttagare. Han tjänade runt 700000 om året och borde ha betalat cirka 15000, inte 1500.

Hur kunde det bli så fel? Chefsåklagare Jonas Almström på City åklagarkammare i Stockholm har anmärkningsvärda förklaringar. Dels att "man justerar beloppen beroende på att man tycker att det blir en alltför hård bedömning i slutändan om man skulle följa regelverket slaviskt."
Dels att åklagare ju måste sätta minimibelopp om de inte vet vad den misstänkte tjänar.
Detta att åklagare inte vet vad misstänka tjänar, och förs bakom ljuset när de ljuger om sina inkomster, nämns flera gånger i programmet. Och det är ju rackarns synd att vi lever i ett land som saknar register, lönespecifikationer, datorer och sånt. Nej, just det! Vi lever ju i landet som är världsbäst på statistik.
"Vi dömer i blindo"-argumentet håller inte. Åklagarna ger intryck av att ömsom strunta i om de har ordentligt beslutsunderlag, ömsom tycka mer synd om brottslingar som liknar dem själva - som tjänar bra - än andra.

Särskilt stor sympati har åklagarna med sexköpare, alltså. Men det är kanske inte så märkligt. 2005 dömdes Leif Thorsson, justitieråd i Högsta domstolen, för sexköp.
Justitiekanslern beslutade att han skulle få behålla jobbet och HD:s chef, Bo Svensson, skämtade bort saken. Även Thorsson fick för övrigt en straffrabatt - på 7000 kronor - berättar Kaliber.
Sverige har en sexköpslag. Den är menad att avskräcka, inte att locka till hånflabb.
Politikerna ser allvarligt på sexköp. Polisen har fått extra pengar för att övervaka den nu ökande gatuprostitutionen, där många kvinnor är traffickingoffer.
Vi kan inte ha åklagare som kör sitt eget sidenslipskramande race. Justitieminister Beatrice Ask bör fortsätta att borra i denna sörja.