Majoriteten av svenskarna har fast jobb och skyddas av las, lagen om anställningsskydd. De vill inte förändra reglerna. De stora företagen ser inte heller något problem med las; de har kunniga personalavdelningar, realistiska fackklubbar och ekonomiska resurser att erbjuda avgångspaket.
Att nya på arbetsmarknaden - unga och invandrare - kommer i kläm räknas som smällar man får ta. Liksom att människor med lång anställningstid tappar tilltro till samhället när de finner sig bortförhandlade av sitt eget fack. Politiken värnar om arbetsmarknadens insiders.
Insiders är också gynnade på bostadsmarknaden. Allt fler människor vill bo centralt, såväl i Stockholm som i Lycksele. Men när fastighetsbolagen lämnar in sina planer tar de redan privilegierade till tangentbordet. Höghus anses förstöra huvudstadens siluett och profilen i Luleå.
Där vill Folkets energihus (Folketshusföreningen och MAF arkitektkontor) bygga ett hus i 15 våningar på sin ödetomt mitt i stan. Tidigare var planen 44 etage, men det smälte inte politikerna. I NSD tar stadsarkitekten Henrik Sjöberg avstånd från de nya ritningarna:
"Det här är en speciell tomt med låg bebyggelse omkring och ett höghus är inte i balans med omgivningarna", sa Sjöberg härom veckan.
I Umeå sa politikerna ja till ett hotell med 13 våningar i Åhlénskvarteret intill Rådhustorget. Föreningen Byggnadskultur överklagade. Kåken skulle ju bli högre än Rådhuset och kasta såväl bildlig som bokstavlig skugga över omgivningarna.
Länsstyrelsen upphävde planen med hänvisning till riksintresset som är att de gamla, låga paradbyggnaderna ska framstå som lika mäktiga som i forna dagar. Umeå kommun har överklagat till regeringen. Riksantikvarieämbetet har sagt sitt, riksintresset av en låg bebyggelse måste sättas främst.
Det är naturligt att människor motsätter sig förändring; att de bekämpar nya grannhus som minskar den fria sikten, drar med sig virvelvindar om de är höga, ökar trafiken vilket innebär buller och olycksrisker för att inte tala om kamp om parkeringsplatser. Insändarsidorna är fulla av skräckprofeternas protester.
Människorna som skulle vilja bo i stadskärnorna har svårt att göra sig hörda. Den som tar ett ingenjörsjobb i Umeå kommer från Lund, Luleå eller Lahore och har inte haft en tanke på att skriva till VK om vikten av nya bostäder väst och öst på stan. Det samma gäller alla lantisar och invandrare som ser till att Stockholm lever gott.
Högt och lågt, nytt och gammalt måste samsas. Sida vid sida. I byggandet såväl som på arbetsplatserna. Utan nya inslag blir det självgott, stelt och såsigt.
Självklart ska det finnas reglerad anställningstrygghet och fredning av historisk bebyggelse. Men nu tas allt för stor hänsyn till det gamla och lämnar det framtida utan rätt. Därför bör såväl las som lagstiftning om riksintresse i kultur- och naturvård göras om.
