Men ojdå, något sensationellt har hänt: Assange, misstänkt för våldtäkt (senaste dagsnotering för aktuell brottsrubricering) krävde ett byte av försvarare. Assange hade nämligen upplevt att "Silbersky inte är tillräckligt engagerad samt är mycket svår att komma i kontakt med."
Hur vågar han, Assange? Förstår han inte sitt eget bästa? Det är ju snudd på högmålsbrott att på detta vis vanhedra Sveriges enda advokat.
Silbersky, å sin sida, försvarar sig med att "det är första gången någon kritiserar mig för att inte vara engagerad."
Jag tycker Assanges handling känns befriande. Good News! Vi är många som missuppfattat läget: Sverige har uppenbarligen fler advokater än Leif Silbersky.
Utan att avkunna dom i detta tvistemål - graden av engagemang - måste konstateras att Silbersky är och har varit fullt upptagen med maratonrättegången om helikopterrånet. Och Silbersky försvarar inte vem som helst i detta mål, någon ordning måste det ju vara, utan här handlar det om själva huvudfiguren, den misstänkte helikopterpiloten.
Utrymmet medger naturligtvis inte för en redogörelse av alla de stora, nyhetstunga mål som Silbersky varit inblandad i under sin långa karriär. I Landskronafallet med dödsmisshandel på parkeringen lyckades den annars så retoriskt begåvade advokaten kläcka ur sig att det handlade om "en olyckshändelse". Samtidigt försvarade han svindlaren från Röda Korset, Johan af Donner.

Var tid har sina "stjärnadvokater" och nästan uteslutande handlar det om män: en Henning Sjöström (som Silbersky jobbat för), en Peter Althin eller en Pelle Svensson, ja, kända brottsmålsadvokater som tycks prenumerera på klienter där rättssalen förväntas vara fylld med journalister.
Att förenkla fenomenet till vissa advokaters ego och behov av att synas i medierna räcker inte, här handlar det ju också om varumärkesbyggande för advokatbyrån i konkurrensen om andra mindre glamorösa uppdrag.
Spelar det någon roll för den åtalades möjligheter att frias om han eller hon försvaras av just en "stjärnadvokat"?
Nog vore det intressant att finna belägg för existensen av en Silbersky-effekt. Jag noterar att Leif GW Persson driver tesen att när åklagarna vinner nitton mål av tjugo i så är utrymmet för "stjärnadvokater" ytterst begränsat "i juridisk mening".
Men här handlar det ju ändå om initierad branschkunskap. Vilka advokater väljer egentligen andra advokater som riskerar åtal? Nog skulle hjärtpatienter gärna vilja ha den hjärtkirurg som hjärtsjuka läkare föredrar.

I riksdagens databas hittar jag en upprörd riksdagsmotion från år 2000. Den dåvarande M-ledamoten Maud Ekendahl fastslog "Det är stötande att vilken brottsling som helst kan få välja en stjärnadvokat", och offentliga försvarare ska bara kunna erhållas från det hovrättsområde där brottet begåtts.
Den före detta riksdagsledamoten Ekendahl blev sedan "kändis" för att hon bröt mot den moderata arbetslinjen när hon i Aftonbladet 2008, förklarade att hon inte behövde söka några jobb med hänvisning till de 31 000 i månaden hon fick i inkomstgaranti från riksdagen.
Leif Silbersky, 72 år, håller sig till arbetslinjen. Det förtjänar respekt, men man bör som potentiell kund veta att det finns andra advokater.