I veckan berättade radio och tv om William Hemberg. Han fick hjärnhinneinflammation för några år sedan och är deltidssjukskriven på grund av kronisk huvudvärk.
Fram till lunch jobbar han som utvecklare av affärssystem för datorer, men sedan sätter värken stopp. Han måste vila.
Vid årsskiftet kommer Hembergs tillvaro att förändras. Då tvingas han liksom andra deltidssjukskrivna att skriva in sig på arbetsförmedlingen samt att gå en introduktionskurs. Annars kan han gå miste om ersättning.
Det här tycker William Hemberg är barockt, vilket man lätt kan förstå. Han har ju redan ett jobb. Hans arbetsgivare är beredd att ge honom heltid om och när han orkar. Så vad är vitsen med att han hänger på arbetsförmedlingen?
De nya reglerna ingår i regeringens försök att bygga broar mellan långtidssjukskrivning och arbete - de broar som gick upp i rök när Socialdemokraterna styrde sjukförsäkringen.
Det är absolut rätt tänkt. Och det är inte så att människor kommer att släpas från operationsbord och vårdavdelningar till arbetsförmedlingens introduktionskurser. I Sverige får man vara sjukskriven i 914 dagar innan man hamnar i William Hembergs situation. Det är lång tid.
Men för somliga är 914 dagar dessvärre inte länge nog. Det går inte att lagstifta bort mångåriga sviter av sjukdomar och olyckor. Och omskolning hjälper inte mot huvudvärk.
Det verkar som om William Hemberg gör precis det som alliansen vill: arbetar så mycket han kan. Så varför jäklas de med honom?
Han har hamnat i kläm. Kampen mot långtidssjukskrivningsepidemin är nödvändig att föra och regler måste skapas. Men i verkligheten finns det alltid individer som inte passar i de givna mallarna. En regering kan inte ändra lagarna för varenda "William" som dyker upp. Då riskerar man att få ett system med så många undantag att ingen förstår det, litar på det eller kan hantera det.
Men även om det är omöjligt att förutse allt när regler skapas, måste en regering vara öppen för att den har tänkt fel. Den får helt enkelt inte bli dogmatisk.
Regeringen Persson bakband sig själv genom att avfärda all kritik mot sjukskrivningsboomen med att man inte får "sparka på de svaga och sjuka".
Den gjorde sig dum.
Alliansens socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson har hittills verkat vidsynt och pragmatisk. Detsamma kan man inte säga om Gunnar Axén (M), ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott. Han har uttalat sig om William Hemberg och låtit som en papegoja: Sjukskrivning passiviserar. Sjukskrivning passiviserar. Sjukskrivning passiviserar.
Ja, sjukskrivning kan passivisera. Det är en viktig sanning. Men inte hela sanningen. Sjukskrivning kan också vara det enda rätta, punkt slut.
Måtte Husmarks och inte Axéns inställning vara den som dominerar i Moderaterna, annars kommer man att hamna fel.
Simpel valaffischretorik är inte ett friskhetstecken i sjukskrivningsdebatten.
