EKONOMI

I sitt principprogram hyllar partiet "den nationalistiska principen" och fastslår: "Den nationalistiska principen bygger på idén om nationalstaten, att statens territoriella gränser ska överensstämma med de befolkningsmässiga gränserna. I sin ideala form är alltså ett sådant samhälle befolkningsmässigt homogent."
Sakligt sett är detta en utvecklingsfientlig ståndpunkt. All utveckling bygger på utbyte mellan människor.
Sverige hade förblivit ett glest befolkat område strax söder om tundran, om inte folk och idéer hade vandrat fram och tillbaka över det som så småningom blev gränser mellan riken och stater. Om det "befolkningsmässigt homogena" hade fått råda, skulle ekonomin och kulturen för länge sedan ha stagnerat.

Men det handlar inte bara om motstånd mot invandring. I sitt ekonomisk-politiska idéprogram förklarar partiet att "frihandel ska eftersträvas och Sverige bör verka mot överdrivna protektionistiska tendenser", men sedan kommer reservationerna.
"Möjligheten att införa vissa protektionistiska åtgärder ska dock finnas kvar som gardering mot oväntade och plötsliga förändringar i det ekonomiska klimatet. Frihandeln måste även ta betydande hänsyn till miljöaspekter, exempelvis genom avgiftsbeläggning på onödiga och miljöskadliga transporter."
För Sverige är sådana reservationer farliga. Det är den sortens argument som i USA används som förevändning för handelsbegränsningar. Ju fler sådana ursäkter som blir legitima, desto svårare blir det för små, öppna ekonomier.
Sverigedemokraternas reservationer skulle skjuta oss själva i foten, både när det gäller exporten och priset för konsumenterna när protektionismens tullar och avgifter ska betalas.

I partiets inställning till marknadsekonomin sticker det fram en dirigistisk bockfot. Det ekonomisk-politiska programmet inleds med en hyllning till den fria marknaden "och i synnerhet den fria konkurrensen", men sedan går man via rädslan för marknadens avarter - risken för avfolkning av glesbygden, farorna för utsatta grupper, omsorgen om konst och kultur - till ett planekonomiskt crescendo:
"Vid tillfällen då marknaden inte har åstadkommit en samhällsekonomiskt effektiv allokering bör politiken, med subventioner eller avgifter, styra marknaden mot uppsatta mål."

Den vaga principdeklarationen kan föra kostsamt långt, inom regionalpolitiken har sådana insatser för det mesta haft ganska blygsamma effekter, om ens några.
Sverigedemokraterna drar åt ekonomisk isolationism.
Frihandeln och öppenheten har gjort Sverige rikt.
I dag finns det gott hopp om en andra industriell guldålder, när svenska studenters arbetsvandringar och allt fler välutbildade invandrare rymmer löftet om samma injektion av innovationer som migrationen runt det förra sekelskiftet.
Invandringen behöver hanteras klokare än vad den gjorts under de senaste 20- 30 åren, men den grumliga protektionismen och separatismen i SD:s partiprogram vore ett långt värre hot mot svensk ekonomi.