En svensk tant i Västernorrlands längtan är knappast annorlunda än en man som önskar hemtjänstpersonal som talar farsi. Foto: / DN
En svensk tant i Västernorrlands längtan är knappast annorlunda än en man som önskar hemtjänstpersonal som talar farsi. Foto: / DN
Sanna Rayman

Rasism i hemtjänsten? Frågan är inte så enkel

Publicerad

Vuxna människor som vill bestämma kön eller härkomst på sin välfärdspersonal finner föga sympati hos mig. Men om det ska finnas undantag är det i hemtjänsten för äldre.

”Ej personal med utländskt ursprung.” Äldrevården i Västernorrland har möjliggjort diskriminering när man låtit vårdtagare i hemtjänsten önska bort personal med utländsk bakgrund, visar en granskning i P4 Västernorrland i veckan. ”Rasism är inte okej bara för att personen passerat 70 år”, skriver en debattör apropå avslöjandet. Nej, det stämmer. Rasism är inte okej vid någon ålder.

”Passar det inte så får man väl vara utan hjälp”, är en vanlig reaktion. Men, är det ett konstruktivt tips till kommunerna? Nej. Hemtjänst är något som man befinns ha rätt till – eller inte – och fördomar, rasism eller sexism är inte en parameter i den bedömningen. Vi brukar inte villkora välfärden på det viset. 

Merparten som får hemtjänst är över 80. Majoriteten är kvinnor. Kommunernas fokus är enligt lag de äldres välfärd. 2011 förstärktes brukarinflytandet i Socialtjänstlagen – äldre personer ska få ”leva ett värdigt liv och känna välbefinnande”, skrivs det. I den aktuella granskningen uppgav P4 till kommunerna att den fingerade föräldern skulle känna sig otrygg med utländsk personal. Vad ska en handläggare svara på det? ”Det skulle hon inte alls”? Och när det rör sig om rasism – är det schyst mot personalen att skicka dit dem?

Utländsk personal i hemtjänsten

Jag ogillar orimliga önskemål i välfärden. Vuxna människor som vill bestämma kön eller härkomst på läkare finner föga sympati hos mig. Men, om det ska finnas undantag så är det i hemtjänsten för äldre. Det är en skev maktfördelning i hela situationen. Vi försöker tvätta bort asymmetrin genom att prata om tjänster, valfrihet och kundval – men det är bara utanverk. Det handlar om individer vars egenmakt är så liten att deras privata sfär, deras hem, blir arbetsplats och deras basbehov – hygien, mat, påklädning – blir någons jobb. 

I januari skrev författaren Clara Block Hane en artikel om hur hennes far under sitt sista år i livet fick god hjälp av en hemtjänstutövare som erbjöd hemtjänst på farsi. ”Det är aldrig för sent att lära sig ett nytt språk”, menade fadern, som fick flera dagliga besök från en ung iransk bilmekaniker. 

Ständigt nya ansikten i hemtjänsten

Det är fint att läsa om den gamle mannens nyfikenhet och om den uppenbart välordnade verksamhet som tog hand om honom. Flera dagliga besök av en och samma vårdare är sällsynt. En hemtjänsttagare i en typisk svensk kommun får möta 14 (!) olika individer ur personalstyrkan under en tvåveckorsperiod. Ett nytt ansikte per dag, alltså.

I Socialstyrelsens lägesrapport för äldreomsorgen 2016 konstateras att antalet äldre med utländsk bakgrund ökar och att man behöver vara proaktiv för att tillgodose nya behov, exempelvis omsorg på andra språk än svenska. 

De flesta som väljer hemtjänst på farsi gör nog inte det för att de vill lära sig ett nytt språk, utan för att de vill tala sitt modersmål. På köpet får man då en vårdare som är bekant med ens eget kulturella sammanhang. Högtiderna, maten, sångerna, vilken gammal skådespelare man menar. Språkvalet blir någonting mer än bara språket: man väljer en landsman. Säkert vilsamt på ålderns höst. Motsvarande ”paketlösning” finns inte för en svensk tant i Västernorrland, men hennes längtan är knappast annorlunda. Det rättfärdigar inte rasism och diskriminering. Men det gör komplexiteten bakom veckans avslöjande lite tydligare.

Läs också:

Det är svårt att lära gamla kulturmän sitta 

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Sanna Rayman är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Till vardags är hon debattchef på Dagens Samhälle.

Följ Expressen ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag