SAS presenterar i dag ännu ett katastrofalt resultat. Prognosmakarna har talat om en förlust på närmare 2,4 miljarder kronor under 2009. De exakta siffrorna är av mindre betydelse - den avgörande frågan är hur SAS ska hitta en lämplig köpare.
Förlustföretaget är tyvärr, av historiska skäl, en angelägenhet för skattebetalarna. Svenska staten är med drygt 21 procent största ägare, norska och danska staten har 14,3 procent vardera. Resten finns hos fonder, institutionella ägare och en del riskvilliga privatpersoner. Det är minst sagt förvånande att de som ansvarsfullt ska förvalta våra pensioner - AP-fonderna - äger drygt två procent i detta högriskbolag!
SAS gör i sin reklam ett stort nummer av sin punktlighet, bäst i Europa och på tredje plats i världen, strax efter Japan Airlines.
Nog är det bra att hålla tiderna, men vad hjälper det när miljarderna rinner ut ur bolaget? Japan Airlines ansökte nyligen om konkursskydd och uppges ha skulder motsvarande 184 miljarder kronor. Japanska skattebetalare lär tvingas rädda företaget. Igen.
Även svenska skattebetalare har tvingats "ta sitt ägaransvar". I februari 2009 beslöt regeringen att gå in med 1,2 miljarder för att tanka bolaget med nya pengar, med motiveringen att man trodde på koncernens senaste sparprogram, "Core SAS".
Frågan är givetvis hur länge den totala insatsen på 6 miljarder från aktieägarna räcker. Enligt uppgifter i norska medier pågår redan jakten på kapital, men den norske näringsministern Trond Giske ska ha sagt nej. Maud Olofsson har tidigare deklarerat att regeringen inte är beredd att pumpa in mer pengar. Förhoppningsvis håller hon sitt löfte.
Flygbolag tillhör definitivt inte välfärdens kärna och det statliga skandinaviska delägarskapet utgör en orsak till de problem SAS brottats med under många år. Ständiga landskamper där nationella intressen satts före företagets bästa har sänkt bolagets konkurrenskraft. Speciellt danska fackföreningar har gjort sitt bästa för att sänka den ytterligare.
Vad tycker då den rödgröna oppositionen? Miljöpartiet vill möjligen avveckla ägandet i SAS av miljöskäl medan Lars Ohly, som anser att staten ska äga fler företag, borde kräva ytterligare riskkapital från svenska skattebetalare.
Thomas Östros har sagt att det inte finns någon "ideologisk grund för att staten ska äga SAS", med andra ord kan alltså Socialdemokraterna ställa sig bakom en försäljning av bolaget - trots den högstämda kritiken mot Alliansregeringens försäljningar av statliga bolag.
Dessutom är det ytterst pinsamt att SAS - konkurrensminister Maud Olofssons bolag - i USA tvingats betala 52 miljoner dollar i kartellböter. Och EU-kommissionens väntade jätteböter kan komma att landa på en miljard kronor.
Maud Olofsson är huvudägare och måste kräva en försäljning. SAS borde betyda Statens Ansvar Slut.
