Skolor och daghem stängs, tak på idrottsarenor ger vika för snömassor och tågpassagerare tvingas sitta i timmar i fastfrusna tåg. I Stockholm kom en ovanlig uppmaning från kollektivtrafiken SL; resenärerna uppmanades att stanna hemma från jobbet, eller åtminstone undvika rusningstrafiken.
Snön och kylan håller Sverige i ett fruset järngrepp och nu ska det jagas syndabockar. Högt på listan står SJ, banverket och just SL.
Fredrik Reinfeldt har givetvis kommenterat snötillståndet i nationen utan att säga något särskilt mer än att det kommer krävas diskussioner om varför snön "på så många håll påverkat Sverige negativt."
I nollvisionens land på jorden kommer det garanterat att utredas mycket noggrant hur liknande kaos ska kunna undvikas i framtiden. Sanningen är dock förstås att naturens makter även i fortsättningen ibland kommer att vara lite mäktigare än vad någon räknat med.
En annan trist sanning är att få saker i livet är gratis. Om vi i hela Sverige skulle investera i transportsystemen för att de ska klara enstaka extrema vinterförhållanden optimalt så innebär det ett samhällsekonomiskt slöseri. Alla dessa miljarder kan i stället användas bättre någon annanstans.
Det anmärkningsvärda under snökaoset är inte alla inställda och försenade tåg utan i stället den epidemi av kollapsade tak som spridit sig. Ett tak som kraschar i en sporthall är betydligt allvarligare än om SJ:s hemsida inte pallar trycket.
Nog för att det har varit gott om snö, men kan verkligen alla fastighetsägare med tak som rasar, eller där det sviktat rejält i bjälkarna, verkligen skylla på snömängden?
Statliga bilprovningen ägnar som bekant mycket energi åt att testa fullt säkra bilar medan den offentliga säkerhetskontrollen av större byggnader där många människor ska vistas i är obefintlig. Ansvaret för denna kontroll faller i stället på byggherren som samtidigt har egna ekonomiska intressen att ta hänsyn till. Det är ingen bra ordning.
En och annan Vänersborgsbo väntar nu säkert på en förklaring till hur taket på det kommunala skandalbygget Vänersborgs Arena kunde rasa in i lördags morse. Trots att man faktiskt hade skottat.
Hur är det möjligt? Och vad hade kunnat hända om det funnits bandyspelare på denna inomhusplan? Hjälmen hade i alla fall inte räckt.
Här finns också en viss symbolik. Kommunpolitiker har mörkat kostnadskalkyler och budgettaket är sedan länge spräckt. En byggnota som skulle ha varit på 140 miljoner kronor är nu uppe i 282 miljoner.
En lärdom som kan dras av snökaoset är att det finns ett okänt antal idrottshallar, köpcentra och andra lokaler vars tak uppenbarligen behöver hållfasthettestas. En annan är att oberoende kontrollanter i fortsättningen ska granska taken på större nybyggen.
Låt läxan från Vänersborg blir en lex Vänersborg.
