ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Sakine Madon

Vår rädsla för
nakna kvinnor

Fristående kolumnist Läs fler texter av Sakine Madon
ANNONS:

Det är inte klokt att nakenhet, i synnerhet kvinnors nakenhet, ständigt censureras och sexualiseras.

Förra helgen var jag på en trevlig fest där det grillades, badades och bastades. Dagen efter lade en festdeltagare upp ett foto på sin Facebook-sida. På bilden dyker hon baklänges, utan en tråd på kroppen, från en brygga. Det är en glad sommarbild på en glad kropp; inga särade ben, ingen kom-och-ta-mig-min, inga män som står redo med piskor.

Trots det provocerade bilden, så till den grad att Facebook stängde ner kontot i fråga. Enligt den unga kvinnan fick hon tillbaks sitt konto endast om hon lovade att aldrig posta något anstötligt igen.

Den här sortens panik är dessvärre inte unik. För några år sedan poserade killar på ett hockeygymnasium i Kiruna med bar överkropp. När några tjejer på skolan gjorde samma sak - och höll händerna för brösten! - censurerades bilden av skolledningen. Skolchefen Hans Ollander motiverade det med att skolan inte ska " bidra till en ökad kroppsfixering". Så om lite kvinnohud syns, för det var sannerligen inte mer än så, leder det till kroppsfixering? Resonemanget är helt bakvänt.

 

Det är i själva verket den heltäckta kvinnokroppen som är den mest sexualiserade; det är då minsta lilla otäckta handled anses föra tankarna till sex. Det är då kroppen blir något mystiskt och mindre naturligt. Och lika fel som att förbjuda kvinnor att ta på sig täckande klädsel, är det att radera kvinnlig nakenhet från det offentliga.

När Sydsvenskans kulturchef Rakel Chukri sommarpratade i P1 härom månaden nämnde hon nätverket "Bara bröst" som kampanjade för att kvinnor ska få bada topless i simhallar. Med allvar i rösten berättade Chukri att "de tjejer som inte ens får gå på bio, som inte får styra sina egna liv, det finns inte ens i deras värld att de skulle bada topless."

 

Jo, så är det så klart, det finns gott om tjejer som lever under snäva hedersnormer. Och det finns all anledning att påminna svenska feminister, som valt att lägga locket på, om det. I Feministiskt initiativ har personer som försökt lyfta hedersfrågan vittnat om rasistanklagelser och ovärdigt bemötande. Sveket i hedersfrågan är värd all uppmärksamhet.

Men Chukris resonemang tycks landa någon annanstans: "Tjejerna som kontrolleras hårt och de radikala queertjejerna, de lever på olika planeter. Om inte vi feminister inte tar tag i detta, vem ska göra det då?" Feminister ska givetvis uppmärksamma det ena problemet (hedersförtrycket), men inte ställa det emot rätten att inte diskrimineras för att man klär sig, eller klär av sig, som män. Unga tjejer lever i olika världar, visst är det så, men båda dessa frågor kokar ner till bristande jämställdhet och frihet.

När tjejer i hederskulturer testar gränser genom någon decimeter kortare kjol, gör simhallstjejerna det genom att bada avklädda som män. Att offentliga simhallar ödslar energi på att sjasa ut feministtjejer utan toppar, samtidigt som vi predikar för skolelever att pojkar och flickor ska behandlas lika, är inte en oviktig fråga.

 

Rädslan för nakenhet leder oss, med små och till synes harmlösa steg, decennier bakåt. För att citera Sydsvenskans sommarpratande kulturchef: Om vi feminister inte tar tag i detta, vem ska då göra det?

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
Anmäl till Pressombudsmannen
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: