Däremot läste jag och mina jämngamla "Globaliseringsfällan" flitigt, vi var "politiskt deprimerade" och lät som halvblåsta skönhetstävlande i våra visioner för världen.
Snart ett decennium senare är "Chockdoktrinen" populär. Tårögda kulturskribenter som Sara Stridsberg och Åsa Linderborg saknar Ulrike Meinhof, och en reclaimfest urartar i Malmö i samband med vänstercirkusen European social forum. Intet nytt under solen, alltså.
Säpo varnar, återigen, för det eskalerande politiska våldet mellan vänster- och högerextremister. I stort sett varje helg blir det bråk. Vad vi ska göra åt det? "Låt dem ha ihjäl varandra!", säger en del cyniskt och lite väl enkelt.
För det första: våld och skrämsel i politiskt syfte går inte ihop med ett fritt samhälle. För det andra går åtskilliga polisresurser åt att vara rastvakt åt myndiga människor. Och för det tredje: också "vanligt folk" råkar illa ut.
Man kan till exempel ha oturen att driva en frisersalong, vilket en stackare hade nyligen, i ett område som extremistpuckon använde som lekplats. Vi får heller aldrig veta hur man "reclaimar" gator och bekämpar nazister och storkapitalister genom att bränna ner parkerade bilar och dra stenar genom skyltfönster.

Skribenten Petter Larsson, aktiv under European social forum bland annat, beklagade efter en nazistisk attack mot Ung vänster att "Den enda av de stora tidningarnas opinionsbildare som kommenterat händelsen är Expressens Sakine Madon" (Aftonbladet Kultur 15/9-07). "När en domare hotas av antifascistisk aktion (Afa) [...] går ledarsidorna i taket", menar han, medan "...när extremhögern går till angrepp är det en icke-fråga".
Helt riktigt, det var kusligt tyst efter attacken mot Ung vänster.
Men det selektiva motståndet mot våldet - beroende av om "rätt" personer drabbas - ägnar sig Larsson själv åt. Han skriver vidare: "Men Madon lanserar också en kålsuparteori som inte gör skillnad på att kämpa för eller mot rasism och där högerns och vänsterns våld är av samma kaliber."
Den meningen säger egentligen allt. Larssons poäng är alltså att hans kamrater ju slåss för ett "gott syfte". Därmed ska deras våld inte kritiserats.
Resonemanget återkom under torsdagens program om politiskt våld på SVT Debatt. "När nazisterna har yttrandefrihet har vi andra ingen yttrandefrihet", yrade Kristoffer Lundberg från Rättvisepartiet socialisterna.

Logik är förvisso ingen paradgren i dessa kretsar. I en intervju under förra helgens bråk mellan sd och vänstern sade Babak Rahimi, mannen som i blaskan Mana låtsades vara en kvinnlig gerillakämpe i Iran, att "Man ska bemöta deras argument", om sd.
I nästa andetag säger han: "De är kräk som ljuger. Man kan inte diskutera med dem" (4/10 Sydsvenskan).
Oavsett vad man tycker om att debattera med främlingsfientliga har spott, skrik och gatstenar alltid varit usla argument. Så var det under Göteborgskravallerna 2001, och så är det i dag.