Regeringens toleranssajt blev en julklapp till främlingsfientliga.
Syftet må vara gott, men resultatet kräver en stor skämskudde.
Snabbt KU-anmälde SD sajten, som regeringen, med integrationsminister Erik Ullenhag i spetsen, lanserat som en faktasajt mot främlingsfientlighet.
Många alliansanhängare har sträckt på sig av stolthet, medan bland andra som Paulina Neuding, chefredaktör för Neo, och statsvetaren Andreas Johansson Heinö har ifrågasatt satsningen.
Synd bara att duon sänker relevant kritik med formuleringar som:
”Regeringen konstaterar exempelvis att 14,7 procent av Sveriges invånare är utlandsfödda – men att det är en myt att det pågår en ’massinvandring’.”
Vi talar ju om massarbetslöshet, menar de. Men arbetslöshet
är något som bör bekämpas, och tycker man inte det om invandring är jämförelsen absurd. Prefixet ”mass” är ingalunda neutralt.
Personligen är jag för en större invandring än vad regeringen är, men vänder mig emot att vinklat tyckande framställs som objektiva fakta med staten som avsändare.
När jag till exempel har påpekat att regeringen kallar kostnader om tiotals miljarder för ”Myt 9” och att det är fel, har ängsliga själar beskyllt mig för onödig bashing.
Regeringen vill ju så väl, resonerar de.
Även Eskilstuna-Kurirens politiske redaktör Alex Voronov tycker toleranssajtens kritiker ska fråga sig:
”Vem är huvudfienden, de främlingsfientliga eller deras motståndare?”
Men snälla Voronov och likasinnade: man kan vara för invandring och samtidigt kritisera integrationsministerns sätt att hantera den här frågan.
Det är förödande för svensk antirasism om vi inte ens tål fakta som säger att arbetslösheten bland utlandsfödda är för hög och att det – naturligtvis – kostar. Inte minst i mänskligt lidande, för den som hålls utanför samhället. Det spelar ingen roll att
Ullenhag är ”på rätt sida” och avskyr främlingsfientliga jättemycket, krav på saklighet
gäller även välmenande antirasister. Det är inte mycket begärt.
Jan Ekberg, ekonomiprofessor vars forskning regeringen gärna använder i andra
sammanhang, ger siffror om Sverige, och visar förändring över tid.
Siffrorna visar att invandringen tidigare gick med vinst för att på 90-talet vända till minus,
och minussiffrorna håller i sig.
Här avslöjas segregationens och diskrimineringens orättvisor på arbetsmarknaden.
Varför ens antyda att det är en myt?
Arbetslösheten bland utrikesfödda äter alltså upp den ekonomiska fördel migranters demografi har. Så när Ullenhag pratar om att internationella mätningar visar att
invandring är en vinstaffär har han rätt, men det säger inget om svenska förhållanden.
Regeringen tror sig säkert göra gott genom att kalla invandrare lönsamma eller åtminstone inte fullt så kostsamma. Som om det är därför man ska gilla invandring
och vara tolerant. Nationalekonomiska kalkyler är inte intressanta för att de ska visa vad vi ”tjänar” på grupper av människor, utan för att de avslöjar dålig politik.
Toleranssajten lägger, tyvärr, ett löjets skimmer över det viktiga arbetet mot främlingsfientlighet. Lägg ner sajten, eller kalla åtminstone inte tyckande för fakta.
I nuvarande skick är hemsidan inget annat än en spegelbild av de främlingsfientligas beskrivning av statspropaganda som slirar med sanningen.