Inget ont om att uppmärksamma Israel-Palestina-konflikten. Men det är inte den enda konflikten i Mellanöstern. Många svenska debattörer som har koll på 1967 års gränser och varenda israelisk minister, vet sällan att barn fängslas i Turkiet och att landet använder kemiska vapen i kriget mot PKK.
I själva verket är landet högintressant för den som intresserar sig för mänskliga rättigheter.
Under de senaste tre åren har den turkiska regeringen valt massarresteringar snarare än reformer för att komma till rätta med "kurdproblemet".
Det gäller flera tusentals folkvalda politiker, advokater, journalister, författare, människorättskämpar med flera. Många av de fängslade, en del av dem har suttit inne i två år nu, vet inte ens vad de är åtalade för.
Tidningar som tar upp kurdfrågan eller publicerar på kurdiska lever farligt.

I veckan greps till exempel journalister från dagstidningen Özgür Gündem.
Enligt The Economist sitter fler journalister fängslade för att ha kritiserat regimens politik eller dess representanter i Turkiet än i Kina. Om alla terrormisstänkta vore terrorister skulle Turkiet vara så terroristtätt att man borde utreda vilken planet landet tillhör.
När jordbävningen skakade om Van-regionen i öst blottades synen på minoriteter ännu en gång. Eftersom majoriteten av dem som bor i det drabbade området är kurder, försenades hjälp medvetet.
Vittnen berättar också att de måste stödja regeringspartiet AKP för att få hjälp.
Att regeringen i Ankara tagit så många steg bakåt borde engagera. I samband med parlamentsvalet i somras skrev utrikesministern glatt på sin blogg:
"Det blev en imponerande seger för premiärminister Erdogan och AK-partiet i parlamentsvalet i Turkiet i dag."

Bildt får naturligtvis gratulera Erdogan bäst han vill, men samtidigt attackerades fredliga valfirare, de hade mot alla odds röstat in flera oberoende kandidater, i kurdiska Diyarbakir med tårgas, pepparspray och vattenkanoner.
Svenska politiker som agerade valobservatörer, såsom Hans Linde (V) och Gulan Avci (FP), vittnade chockat om den oprovocerade attacken från militären. Om det sade Bildt, föga förvånande, inte ett pip.
Det tycks av någon anledning vara svårt att ta extremnationalism på allvar när den uppenbarar sig bland icke-svenskar.
Turkiska riksförbundets ordförande, tillika socialdemokratiska politikern, Hasan Dölek, höll tidigare i höstas ett tal under en demonstration.
Demonstrationen hölls i syfte att, som det kallades, "bidra till världsfreden".
Talet hamnade på Youtube, där man tydligt hör hur Dölek gormar om att svensk-turkar ska "slita sönder kragar och byxben" på landsmän som inte delar hans bisarra syn på hur fred skapas.

I stället för att ducka varje gång Dölek är i blåsväder borde Socialdemokraterna förklara att hans åsikter inte är förenliga med partiets.
Om man verkligen vill se en utveckling i Turkiet duger det dessvärre inte att låtsas att allt blir bättre när det inte blir det.
Taktiken är lika fruktbar som turkiska makthavares tro på hårdför assimilering, tvång och våld.