Man skulle kunna tro att de egentligen syftade på socialt utslagna hemlösa, eller en förtryckt folkgrupp i ett avlägset land. Det är alltså, enligt retoriken, oerhört synd om dem som har kommit in på högre utbildning (grattis ni som har det!), som lever i ett land där utbildningen är avgiftsfri och som dessutom får 7 820 kronor per månad i studiemedel. Förlåt, men i vilken värld lever man om man tror att det är utsatthet?

Jag hittar en symptomatisk artikel som publicerats i den konkurrerande kvällstidningen, i en hel artikelserie om studenternas så kallade fattigdom. Där står det: "Studenten Erik Grunde, 23, dricker kaffe och snusar till lunch. Mat är för dyrt." Och vidare: "Det är knappast någon sund livsstil, men något måste man ju dra in på", säger han."
På bilden till artikeln sitter den till synes välmående killen med Lacoste-tröja, moderiktig frisyr, köpkaffe i snygg mugg och en snusdosa. "Något måste man ju dra in på"? Hört talas om kaffetermos, mindre snus och matlåda? Men några spartips får han, föga oväntat, inte. Artikeln kryddas med citat från Sveriges Förenade studentkårer som kräver en höjning av studiemedlet på 1500 kronor.

Nu i veckan har det skrivits mycket om studenternas desperata jakt på bostad. Till SvD säger Boplats Göteborgs vd Maria Meyer-Martins att de fortfarande har drygt 100 privatrum och 40 andrahandslägenheter lediga för studenter. Hon säger också att alla deras lägenheter inte går åt eftersom "många ratar ickecentrala rum och lägenheter".
Helt otroligt. Det är inte nådigt kräset av dessa "förtvivlade" studenter som behöver tak över huvudet, att kräva lya mitt i staden.
Men stolligheter finns det gott om, så fort studenter kommer på tal. En ekonom på Swedbank har argumenterat för höjda studiebidrag, eftersom "studenter är beroende av bärbara datorer och mobiltelefoner". Då är det kanske dags att lägga till årets måstepryl - Iphone - till listan?
Ett alternativ är att sluta låtsas att allt vad studenter "vill ha" kan trilla ner från klar himmel. Få tar upp det självklara: Det är inte konstigt att man får mer pengar när man jobbar heltid, än när man studerar.
Deal with it: Om du som student vill ha mer pengar får du jobba extra. Handla billigt. Köp inte frukosten på 7 Eleven, skippa latten på trendiga fiket eller på högskolans café. Skär ner på ölen. Strunta i Lacoste-tröjan. Det finns, tro det eller ej, folk som behöver pengar till overaller för att deras barn inte ska frysa i höst.
Även bland studenter finns reellt fattiga, såsom ensamstående med barn. Men om studentorganisationer som SFS verkligen bryr sig om dem, varför flytta fokus och ständigt kräva generellt höjda bidrag för alla studenter?
Inflationen av begreppet fattigdom späs på ordentligt av alla dessa studentföreträdare, tillfälligt "fattigbloggande" journalister och andra som inte har en susning om vad fattigdom är för något.
Snusande studenter i märkeskläder tillhör inte en utsatt samhällsgrupp. Mer curling och mer pengar från omgivningen är det sista de behöver.
För många av dem är det däremot, som alla som passerat myndighetsåldern, dags att försöka stå på egna ben. Det är bara att torka Lacoste-tårarna och resa på sig.