Slöskulturen är utbredd. Därmed är också lånekulturen det. I veckan kom uppgifter om att över 46 000 sms-lånare har obetalda skulder hos kronofogden. Allt som allt fick fogden under förra året 1,2 miljoner, rekordmånga, ansökningar om obetalda skulder.
En del av dessa människor behöver snabb hjälp med skuldsanering, och många har hamnat på minus för att livet har krisat.
Men långt från alla skuldsatta tillhör den kategorin. Flertalet skulle behöva, och kunna, planera sin ekonomi bättre. Ändå låter det ofta som om det vore tvärtom.
"Förbjud sms-lån!" kräver bland andra socialdemokraten Ardalan Shekarabi. Det heter att företagen "lurar" och "utnyttjar" människor. Med tanke på den intensiva debatt vi haft om sms-lånen undrar man hur så många skulle kunna få för sig att lånen är fördelaktiga eller att de inte behöver betalas tillbaks i tid. Reklamen för snabblånen är dessutom i nivå med 90-talets "TV-shop".

Så vad är det folk lånar till? Enligt kronofogden är det vanligt att obetalda tv-licenser och mobilräkningar leder till en ökade skulder. Det börjar alltså med små summor. De största skuldfällorna till företag är just mobilräkningar, betalkanaler, internetkostnader, trafikförsäkringsskulder och olika typer av lån - ofta konsumtionslån.
Folkia, en av de största på SMS-lånemarknaden, menar att den genomsnittlige låntagaren är 35 år och har en inkomst på 25000- 30000 kronor i månaden. Nu är det inte längre bara festglada 20-åringar som desperat sms-lånar för att bjuda sällskapet på drinkar.
Från borgerligt håll sägs ofta att lösningen på skulderna vore "mer pengar kvar i plånboken" och skattesänkningar.
Att medelinkomsttagare inte kan hosta upp två tre tusen kronor - och trots sin hyfsade lön måste sms-låna - beror snarare på oförmågan att spara för oförutsedda utgifter. Gärna lägre skatter, men inte ens skatterna går att skylla på när slösandet har blivit folkrörelse.

Vid årsskiftet får vi troligtvis en ny lag om konsumentkrediter. Den som lånar ut pengar ska behöva kolla upp om låntagaren verkligen har möjligheter att betala tillbaka pengarna.
Det, och att människor ska få tillgång till skuldsanering snabbare, är bra.
De cyniska sms-låneföretagen är inga änglar, men det egna ansvaret får inte viftas bort. Bortser man från det dyker snart nya "fällor" och lockelser upp.
Konsumentorganisationer och politiker spär på bilden av folk som ständigt lättlurade och oförmögna att hantera pengar. Sverker Olofsson från SVT:s "Plus" har länge varit konsumenternas riddare mot de ständigt "stygga" företagen.

Tacka vet jag Charlie och Mathias i det populära tv-programmet "Lyxfällan". De är raka, ärliga och konstruktiva när de hjälper privatpersoner. Med rätt inställning skulle de flesta komma på rätt spår.
Tony Westman, från föreningen "Fattiga riddare", gnällde nyligen som så många andra på att "Lyxfällan" "ger fel bild av skuldsatta". Vadå fel bild?
Sanningen är att det finns olika anledningar till att folk får skulder. En del behöver samhällets hjälp, andra behöver ta sig i kragen. Lyxfällekulturen dämpas inte av att man vägrar erkänna den.