"Jag har aldrig träffat en student som lever på nudlar. That shit is fucking disgusting", säger den svenske komikern Kodjo Akolor.
Han tycker förvisso lite synd om studenter, men om nudlarna har han helt rätt: det är en myt att studenter lever på slemmiga budgetnudlar från Överskottsbolaget.
Ändå tävlas det i att tycka synd om studenter. Göteborgs-Postens ledarsida oroar sig för "nyfattigdom" och kräver att studiemedlet höjs. Annars är den glasklara signalen att "Vill du ha pengar som ung ska du inte utbilda dig" (18/8).
Som om det vore konstigt att man tjänar mer när man jobbar från morgon till kväll än under tiden man studerar!
Eva Franchell på Aftonbladets ledarsida skriver vidare att två personer som heter Mia och Wilhelm, som letar studentbostad, förtjänar "både studiero och kärlekslycka" (20/8). Och den som kan fixa det är tydligen utbildningsministern. Ge mer pengar till de arma studenterna, vädjar Franchell.
Som alltid inför terminsstarten riktas tårögda blickar mot politikerna. Studentföreträdare meddelar med darrande röst att studenter lever i "misär" och ska vägra ta "skitjobb" för att leva humant.
Somliga tycker att det är en rättighet att inte bara få gratis utbildning, utan också få heltidslön när de pluggar. Det ska vara gratis att åka kollektivtrafik och en rättighet att bo billigt i städernas centrala delar.
Att några hundralappar blir över till nöje, för den student som inte extrajobbar, målas upp som något katastrofalt.
Kravlistan är med andra ord inte nådig. Frågan är bara var alla dessa så kallade undernärda studenter i trashiga kläder håller hus? Var är den "misär" ni pratar ni om? Märkligt nog såg jag varken röken av den, eller studenter på nudeldiet, när jag för några år sedan pluggade på universitetet.
Som barn fick jag vara glad om jag fick en liten veckopeng om året, och lärde mig därför att extrajobba i trettonårsåldern. Annat var det med studenterna från medelklasshem som jag senare i livet pluggade med. De påstod sig vara extremt utsatta, men hängde mest på trendiga fik där de sörplade grönt te (till priset av en god lunch hemma) och diskuterade komplicerade förtryckarstrukturer.
Det är dessa som i alla tider tycks chockas över hur "utsatta" de är som studenter.
Har ledarredaktionen på Göteborgs-Posten eller Eva Franchell på Aftonbladet varit på ett universitetsområde på senare år? Jag tvivlar. Vad de, och alla populistiska politiker, borde säga när studenter börjar dra dem i tröjan är: "Du får gratis utbildning och du får studiemedel, nu är det dags att bli vuxen och ta ansvar." Så självklart, men ändå så ovanligt.
Studiemedlet höjs en gång om året och följer konsumentprisindex. Upprörande, säger studentföreträdare. I Kristianstadsbladet skrev ordföranden för Sveriges förenade studentkårer tidigare i sommar att "Alla vet att studenternas ekonomi är urusel". Nja, det alla vet är att ni påstår det.
Så länge ni har råd med chailatte på hippa fik, ett kostsamt uteliv och märkeskläder är det inte pengar ni saknar. Den där om nudlarna börjar bli dammig.
