Jag tvekar förvisso inte en sekund om att Björk och likasinnade avskyr pengar på ett filosofiskt plan. Men med samma logik borde de vilja förbjuda alla möjliga tjänster där den ena parten kan tänkas ha ett ekonomiskt övertag.
Ändå är det just pengar i kombination med sex som ger somliga något religiöst i blicken. Då påstås det att sexsäljande kvinnors kroppar köps och "ägs". Kvinnor riskerar tydligen att "förlora allt" och frivilliga sexsäljare antyds per definition vara psykiskt labila.
Moralismen handlar inte enbart om "pengars makt". Övrigt arbete där kroppar används går uppenbarligen finfint, så länge kvinnor inte ägnar sig åt sex eller annat Björk har moraliska betänkligheter kring. Att tro sig ha svaren på vad som är bäst för kvinnor är inget ovanligt.
Sjunger en sångerska att hon vill leka hela natten och bli dunkad gul och blå kommer påståenden om att kvinnor ska ha sex "med hjärtat" och att tjejen i fråga har en trasig bakgrund.
Politiker hänger förstås på trenden. Folkpartiets kvinnoförbund skickar pressmeddelanden där de vill att taxibilar inte ska köra prostituerade. Chaufförer ska alltså avgöra vem som ser "misstänkt ut" - hallickar, sexköpare eller sexsäljare - och vägra köra dem.

Susanne Dodillets doktorsavhandling "Är sex arbete?", där hon jämför Tyskland och Sverige, kommer fram till två intressanta skillnader länderna emellan. Tyska feminister - till skillnad från tyska kristdemokrater och majoriteten svenska feminister - har prioriterat sexsäljares sociala rättigheter. Och i Sverige har vi en större tilltro till den stora statens förmåga att via lagstiftning skapa jämställdhet.
Visst är det så. Det märks inte minst när svenska politiker från vänster till höger pratar om kvotering, en skärpning av sexköpslagen, om en aktiv familjepolitik etc. Inte sällan målas bilden av världens mest jämställda land upp; det vi kan visa i lagstiftning och i tjusig statistik blir synonymt med jämställdhet. Men är det så enkelt?
När Maria Carlshamre sa att hon ville exportera sexköpslagen när hon kandiderade till EU för fem år sedan frågade jag vad hon tycker om att sexsäljare säger att de fått det svårare och tar större risker efter lagens införande. "Det spelar ingen roll", sa hon direkt och ärligt. Principen väger tyngst.

Det är klart att sexköpslagen är en moralistisk lag - vad är den annars? En verklighetsbaserad lag? Reality check: Sexsäljare, som är en väldigt komplex grupp trots den utbredda föreställningen om trasiga kvinnor, utsätts för större risker med den dolda handeln. Få vågar vittna mot hallickar som ägnar sig åt allvarliga olagligheter.
Bara det att få sexsäljare anmäler sina torskar ger en hint om att lagen inte verkar i de prostituerades intresse. Red-light districts finns för övrigt på nätet och på många andra ställen där vi andra slipper att se.
Carlshamre sa det befriande ärligt; det spelar ingen roll. Nog sitter principfastheten och moralismen bland sexköpsmotståndare djupt alltid - trots Björks försök att låtsas motsatsen.