Höjda skatter, friår och jobb inom offentlig sektor till alla arbetslösa. Företrädare för S, MP och V låter som de gjorde i den förra valrörelsen.
Jag saknar röda röster för arbetslinjen. De finns, men är få och överröstas av skattehöjardogmatiker. Nisha Besara, socialdemokrat och skribent, sa nyligen i radio att hon tycker att det är "lite läskigt att man får så mycket mer kvar i plånboken". Ett av världens absolut högsta skattetryck, och det känns alltså läskigt att staten tar en pytteliten aning mindre.
Ett lugnande besked till oroade vänstertyckare: Vi betalar fortfarande mer än hälften av det vi tjänar i skatt.
Snart slår vi Danmark i marginalskattenivå - landet som för några år sedan gick om oss i att ha högst skattetryck i världen. Bara att andas ut; Sverige är inget skatteparadis, den uppskruvade retoriken till trots.
Att det finns kostsamma politiska idéer står däremot klart. Miljöpartiet föreslår en ny, mildare, variant på friåret - ni minns kanske förslaget att man ska få lön för att göra ingenting - och Lars Ohly har enligt en nyligen publicerad intervju här i tidningen "faktiskt funderat" på tanken att anställa alla arbetslösa i offentlig sektor. Tänk att ingen har funderat ut den "lösningen" förr.
Och hur ska det finansieras?
Mona Sahlins variant på förmögenhetsskatt - skatten som har fått hundratals miljarder att försvinna från Sverige - räcker inte långt. De som har förmögenheter på över 10 miljoner ska dessutom slippa den. Om skatten är så förträfflig, varför alls ha ett tak?
Att vänsteranhängare gillar förmögenhetskatt är visserligen inte konstigt. Det är en ideologiskt försvarbar skatt för den som tycker att det är viktigare att "sätta dit rika" än att investeringar och företag stannar i landet.
Viljan att hårdbeskatta arbetare är svårare att förstå.
Men det finns, om än få, socialdemokrater som argumenterar för lägre inkomstskatter. Hans Dahlgren, socialdemokratisk debattör, säger när vi pratar i telefon att den socialdemokratiska ledningen inser att det inte är rimligt att Sverige har så höga skatter jämfört med omvärlden. Det har också insetts förr, när partiet i praktiken har sänkt inkomstskatter - dels genom skattereformen, dels under täckmanteln "kompensation för egenavgifter".
Dahlgren säger att det i opposition gäller att skapa kontraster, och att Socialdemokraterna nu sitter i samma hösäck som Vänsterpartiet.
I praktiken kommer Östros troligtvis inte höja inkomstskatter om partiet vinner valet, även om det låter så.
En av Östros första åtgärder blir troligen att tillsätta en skatteutredning som föreslår sänkt skatt på arbete. Den interna diskussionen om hur välfärd skapas får därför vänta till efter valet, menar Dahlgren.
Förhoppningsvis har han rätt i att det bara handlar om retorik. Men retoriken bygger på att väljarna inte ser kopplingen mellan sänkt skatt på arbete, fler i arbete och därmed mer pengar till välfärd.
Kära medborgare, känner ni verkligen att det är "läskigt" att få kvar någon tusenlapp mer i lön? Gör det ont i magen om inte alla överflödiga myndigheter, som ingen riktigt kan förklara poängen med, får ännu mer pengar?
Känner ni att också er hemkommun, mitt under finanskris, måste satsa på nya äventyrsbad, flummiga projekt, skidtunnlar och skrytbyggen?
Jag hoppas inte det. Säg att skattehöjarna har missförstått er.