Yngre kandidater från partierna står på rad för att med tindrande ögon "rädda världen", "skapa fred" och till och med "förändra den svenska integrationspolitiken".
Partiernas framtidshopp - ungdomar med sikte på politisk karriär, och som ser som sin livsuppgift att reglera andra människors liv - tjänar redan i ungdomsförbundet upp till 47 500 kronor i månaden. Inte så pjåkigt för den som aldrig haft ett vanligt arbete eller annan sysselsättning än att leka viktig i valfritt ungdomsförbund.
Det är inte konstigt att samma människor senare får svårt att orientera sig i världen utanför, svårt att föra något slags dialog med sina väljare.
Floskeltrenden finns förvisso överallt, men de yngre EU-kandidaternas programförklaringar klår det mesta.
Man får känslan av att de omsorgsfullt suttit och klippt och klistrat formuleringar från banala Facebook-grupper "mot krig" och "för snällhet".

Kristdemokraternas toppnamn Ella Bohlin skriver exempelvis på sin blogg "BryssElla" att lampor måste släckas i dag - "för klimatets skull". Nyligen presenterade Bohlin vad som ser ut som hennes profilfråga inför EU-valet: att stoppa snuset. För naturligtvis vet unga svenska politiker vad som är bäst, inte bara för svenskar, utan för alla EU-medborgare.
Centerns unga kandidat Marie Wickberg tror även hon "på en fri värld och en ljus framtid". Ingen annan förklaring till varför hon ska till EU-parlamentet ges. Och förmodligen är det lika bra.
En kandidat med ambitiös kampanjsida är tidigare SSU-ordföranden Ardalan Shekarabi. Att "minska girigheten" och att förbjuda snabblån verkar vara hjärtefrågor. Han vill också "förändra den svenska integrationspolitiken radikalt". Den svenska alltså. Då verkar EU vara ett olämpligt forum.

Aldrig funderat på att börja i det egna partiet - som ju format svensk integrationspolitik i decennier - och sikta på kommun- eller riksdagsval? Ardalan säger sig också vilja hamna i EU för att bekämpa "giriga kreditföretag som tjänar pengar på de fattigaste i samhället". Nog finns det gott om fattigdom att bekämpa i stora delar av Europa. Lycka till med att bli tagen på allvar genom att påstå att myndiga unga män som på fyllan tar snabblån via mobilen är de mest utsatta.
Partivännen Åsa Westlund, som enligt SSU:s tidning "Frihet" "fajtas för en bättre miljö", tampas på floskeltoppen: "Tillsammans kan vi göra ett annat Europa möjligt"
"Frihet" skriver att "Om hon inte blir omvald har Åsa ingen aning om vad hon ska göra."
Men kära nån, don' worry Åsa, som trea på socialdemokraternas valsedel behöver man inte ens låtsas som om "risken" att inte hamna i parlamentet ens existerar. Det är inte så att vi har infört personval på riktigt.
EU är i behov av drivna parlamentariker - gärna unga - som vet hur nätet och globaliseringen fungerar. I stället bjuds vi på ruskigt fantasilösa floskler.
Och så frågar sig folk varför människor - särskilt förstagångsväljare - fullständigt skiter i EU-valet. Börja med att förklara vad politiker som tror sig kunna "rädda jorden" och "förändra svensk integrationspolitik" har i EU att göra.