Varför ska kvinnor starta företag? frågade programledaren nyligen i morgonsoffan. Samhället behöver företag! svarade kvinnan, representant för ett företagsprojekt, entusiastiskt. Som om det vore det mest självklara i världen. En man hade knappast fått en så dum fråga som varför män startar företag.
Svaret hade varit givet: För att tjäna pengar, göra vinst, få utveckla något och bestämma mer. Utan vinst i sikte är det inte företag man driver, då ägnar man sig åt en hobby eller fritidssyssla av något slag. Så fort kvinnor syns till laddas det ändå upp med rosa puffkuddar, mjuka röster och prat om "för samhällets skull" och "ideella insatser".
Plötsligt låter det som om företagande handlar om välgörenhet. Nog för att företag är bra för samhället - det ger sysselsättning och skatteintäkter - men det är inte längtan efter att få offra allt man har för omgivningen som får människor att registrera firmor.
Om det nu finns folk tänker starta eget "för samhället" borde de snarare varnas. Det finns betydligt enklare, vettigare och garanterat roligare sätt att jobba ideellt på, än att ägna timmar åt blanketter och bokföring. Eller att försöka se in i framtiden och skicka in preliminär självdeklaration, hålla koll på egenavgifter och momssatser.

Startar du eget kan du glömma lagstadgad semester, du har ingen garanterad minimilön eller mysig trygghet om du misslyckas - men du får en "tät kontakt" med verket som kräver in skatt. När du väl "erbjuds" att komma till informationsträff på skatteverket tillsammans med hundratals andra med vitt skilda verksamheter - i ineffektiva tre timmar - får du kämpa för att hålla dig vaken.
Näringsminister Maud Olofsson, som borde ha fullt upp med att förbättra dessa usla villkor, verkar mer intresserad av projekt där kvinnliga ambassadörer ska "peppa" andra kvinnor som startar eget. Som om kvinnor med företag nödvändigtvis skulle ha något gemensamt.
Att kontakter och nätverk är bra för företagare är sant - jag bollar gärna idéer med andra frilansare, män som kvinnor - men för det behövs varken politiker eller skattemedel. På statliga Tillväxtverkets hemsida finns ändå särskilda broschyrer för kvinnor och för invandrare. Vad nästa steg är kan man undra, myndighetsbroschyrer om hur homosexuella bör driva företag? Eller riktlinjer och tips för företagare med funktionshinder?

Idén med "anpassade" broschyrer är inte helt ny. I EMU-valrörelsen delade Folkpartiets kvinnoförbund ut "kvinnobroschyrer" - på lätt svenska. Hur skulle de arma kvinnorna annars klara av att rösta om något så krångligt som euron? Endast blommor och hjärtan som prydde framsidan av broschyren fattades.
Mona Sahlin som ofta kritiserats för sin identitetspolitik har fått oanad konkurrens av nuvarande näringsminister. Det är trist. Kvinnor ska förstås driva eget av samma skäl som "vanliga" företagare. Det behövs inget mystifierande eller glorifierande, inga kvinnojippon eller särskilda insatser.
Det underblåser bara bilden av att kvinnor inte begriper pengar och vinst. Skulle den dumförklaringen stämma, skulle få kvinnliga företagare klara sig ens tills de fått sin första myndighetsblankett.